Magin med ridning.

God morgon!

Nu några timmar senare infinner sig energin här igen, jag är redo för onsdagens äventyr.

Och jag har tidigare skrivit om detta, men kan inte sluta imponeras över vilken effekt ridningen och hästarna har på mig (och kanske er också?).

Hur kan det vara så att när jag kommer hem 23.30 och slänger mig dödstrött i sängen efter en lyckad hoppträning så vaknar jag upp med kroppen fylld av energi?

Om träningspasset hade gått som förra veckan, då hade jag vaknat sur och inte allt på humör att genomföra dagen.

Det är magiskt med en sport som verkligen både ger och tar så pass mycket energi.

Just igår gick ridpasset väldigt bra!

Vi värmde upp över en bom, målet var att verkligen se bommen som ett hinder och fokusera.

Komma i lite "fräsch" galopp först, för att sen komma "nära".

Efter det så var det uppvärmning på en bom -> fem galoppsprång -> räcke -> 4 galoppsprång -> bom.

Tanken här var också att fokusera på galoppen, samla hästen mot hindret hoppa och fortsätt i en fräsch galopp.

Jag har en vana att när jag tycker att något är läskigt så sätter jag igång en högre galopp och Cajza flyger över hindret. Dock bevisades det igår att det går minst lika bra om jag samlar galoppen mot hindret och låter henne "hoppa" istället för "flyga". :)

Om någon har liknande problem så kan jag verkligen rekommendera denna övning!

Sen var det dax för en bana, jag bestämde mig för att rida lika coolt som på uppvärmningen och det resulterade i en bra runda och vi var klara för dagen.

Det värmer verkligen i mitt prestationskrävande hjärta när tränaren säger, "du gjorde det så bra, så nu får du inte hoppa mer. Varför nöta på något som fungerar?".

Lika fort som jag ramlade av hindret och blev livrädd förra veckan blev jag nu störtsäker på min sak.

Är det inte konstigt?

Dramaqueen Annelie var redo att lägga ridhjälmen på hyllan, men fnittrar nu lite åt den tjejen som förra veckan inte vågade hoppa.

Jag hade planer på att stryka mig från helgens tävling, men igår kväll började känslan av längtan sprida sig i magen. Nu ser jag fram emot att tävla!

Är det ridsportens magi, eller den osäkra ryttaren som stöttas av bra personer som gör det?

Mina hjärnspöken krånglar till det ibland, men igår hann dom inte vara på plats under lektionen. Vet ni varför?

Jag var nämligen alldeles för upptagen med att ha roligt! Det är ju lite därför vi håller på med hästar - för det är kul :)

/annelie