Man ska vara glad varje dag våra hästar är friska!

Igår började dagen bra men slutade inte alls som jag hade tänkt. Jag skulle åka till Pether Markne med LAGANA och träna inför tävlingarna i Gävle i helgen. Det är årets sista stora utomhustävling, med 150 klasser både på lördagen och söndagen, som jag hade sett fram emot så mycket. Allt var nomalt med LAGANA när vi gjorde iordning henne hemma och lastade i trailern. Till Pether tar det ca 45 min. Vi kommer fram och lastar ur henne och sadlar på, allt verkar normalt. Så sitter jag upp och skrittar mot ridhuset. Tycker då att hon känns lite konstig när hon skrittar. Så jag stannar och kollar bakåt, men tänker att jag nog inbillade mig. Skrittar till ridhuset och det känns konstigt, så jag säger till Pether när han kommer in att det är något fel på LAGANA. Så jag hoppar av och vi tar av sadeln och då börjar hon skaka och krampar! Pether trodde först att hon hade fått kolikanfall, men det var det inte. Snarare mer så att vi trodde att hon fått korsförlamning. Hon blev sämre och kunde knappt gå när vi skulle gå upp till hans stall. Hon släpade bakbenen och gick på snedden, vill stödja sig mot hagstaketen! Gissa om det var otäckt!!! Min älskade häst, vad hände helt plötsligt???!!! Vi lyckas inte få tag på någon veterinär som kunde komma och några som inte svarade, bara min veterinärer här hemmakring. Det kändes inte kul att stå där och inte veta vad som skulle hända och det kändes inte som att jag vill köra henne i trailern heller i det tillståndet. Efter nästan en timme och många telesamtal så ser LAGANA lite bättre ut och vi beslutar att lasta och köra försiktigt till Strömsholm och djursjukhuset. Resan gick bra och vi kom in på djursjukhuset. Hon gick fortfarande dåligt och såg nästan halt ut på ett bakben. Veterinären undersöker henne mycket noggrannt och hittar till slut felet. Långt upp på insidan av bakbenet så är hon svullen och har en tjock bula på blodvenen!!! Den som transporterar bort blodet från benet. Jätteöm är hon också. Det var inte korsförlsmning, men hon betedde sig som om det var så. Så förmodligen har hon fått en lättare blodpropp, eller ett brustet blodkärl, vilket är ovanligt på hästar. Eller om det kunde vara en insekt som bitit henne precis så olyckligt så hon svullnade upp och fick en allergisk reaktion. Hon är ju överkänslig mot knott och måste ha "boett-täcke" med huva på dygnet runt. Alla prover man kan tänka sig togs på henne och hon blev ultraljudad, alla prover såg bra ut och blodflödet likaså! Hon blev bättre efter några timmar och kunde åka med hem. Jag kan erkänna att jag gick upp mitt i natten och ut och kollade till henne i boxen, bara för att se att hon levde!!! Nu ska hon ta det lugnt över helgen och äta medicin. Veterinär var ut och kollade henne idag och hon ser mycket bättre ut och går bra, är pigg! Så hoppas jag att det går åt rätt håll så vi snart är på banan igen! Man måste tänka possitivt! Och jag kan lova att jag har glatt mig åt alla våra framgångar varje gång vi haft en, för det kan så fort ta slut! Man ska uppskatta sina hästar varje dag och det som de gör för oss, de är våra prinsar och prinsessor som förkänar all kärlek de kan få, och bra träning! Glöm inte att ge dem en extra klapp eller beröm när de ska ha det! Ja, det var en jobbig dag och när jag stod på djursjukhuset och höll i LAGANA, fortfarande med stövlar och sporrar på så undrade jag "Hur hamnade vi här"? Fullt frisk häst som är elva år och aldrig varit skadad, hoppade SM-final för tre veckor sedan som skulle åka på träning och hamnade här?! Tack Linnea och Anne som var med mig och hjälpte till! Det var för övrigt Linneas första praktikdag hos mig, kunde ju ha börjat bättre!