Man skall inte binda glashus kring egen rygg

"Man skall inte binda glashus kring egen rygg", eller om talesättet var "man skall inte kasta vatten i glashus"? Minns inte så noga. Tidigt i somras så skrev jag två inlägg om varför dressyr inte är någon pubilksport. Något som jag bittert har fått ångra nu.

Jag skrev inläggen efter att ha tillbringat en helg på tävlingar som Alingsås ryttarsällskap hade arrangerat. Igår ringde Alingsås upp mig, eller ja, de ringde upp Anna eftersom hon är medlem där och skall hjälpa till, men de ville även prata med mig. De tyckte nämligen att även jag skulle hjälpa till eftersom jag hade haft så mycket åsikter sist..? Jag tackade dessutom ja, så nu skall jag ansvara för musiken under tävlingarna.

Bra musik på en dressyrtävling, vad är det? Jag har bara hört dålig musik om jag skall vara lite kritisk. Min första tanke var att det vore ganska kul att köpa en CD-skiva med ljudupptagningar från naturen och spela hela dagen. Typ vargar på jakt eller något sådant. Kunde ju kanske göra dressyrtävlingarna väldigt mycket mer intressanta?

När jag hade skippat den tanken, eftersom det vore så jobbigt att behöva stå till svars inför polisen när de kommer och undrar varför det springer 45 lösa hästar som slitit sig och flytt ner på E20, så började jag tänka tysk marschmusik. Jag tänkte mycket pukor och trumpeter. Inte minst hade det varit bra musik under söndagen då det är 4-års championat. Med en puka i varje öra och en trumpet i röven så hade varenda fyraåring travat som de aldrig gjort förut.

Nej, jag vet att inte heller det var en så lysande bra idé. Inte heller är Don´t cry for me Argentina på repeat hela helgen en tilltalande tanke. Jag skall ju behöva stå ut med eländet själv också. Anna tvingades en tävling rida till, I love Europe med Klister Sjögren, något som närmast är att betrakta som både rent sabotage och tortyr på en och samma gång.

Dressyrtanter verkar ha någon, närmast perverterad, förkärlek till panflöjt. Därför är konserter med sådana en ganska vanlig företeelse i högtalarna på dressyrtävlingar i Sverige. Personligen så hatar jag panflöjt, och jag anser att alla som spelar ett sådant vedervärdigt instrument borde få den förbannade flöjten nertryckt i halsen så långt att de i fortsättningen kan spela med en helt annan kroppsdel än munnen.

Vi får väl se vart det hela slutar. Det kan mycket väl vara så att jag får fly ifrån tävlingarna med en hel bunt uppretade uppretade dressyrtanter med piskor i händerna jagandes i hasorna. En sak är säker, det kommer att bli lite mer fart och fläkt i högtalarna i helgen än det brukar vara på dressyrtävlingar även om jag skall vara vänlig nog att hålla mig ifrån Death metal... tror jag.