Måste sänka kraven

Gårdagens provridning gick även den väldigt bra och går hästen igenom besiktningen får den flytta hem till Alingsås. Är så himla glad och kan nog inte riktigt förstå att det är sant. Att jag 10 månader efter Twiggys bortgång kanske står med en häst, trots att jag lovade mig själv att aldrig mer sätta min fot i ett stall...

Som jag har sagt många gånger har hösten varit kaos för min del. Lovade mig själv att försöka ta det mer lugnt nu 2012 men de senaste veckorna har varit jobbiga. Min sömnbrist tar nästan livet av mig. Kan inte sova på kvällarna utan ligger vaken till 2-3 och bara stirrar rakt upp i taket. Sedan går jag runt i en dvala nästa dag och får inte gjort någonting. Magkatarren är tillbaka och stressen likaså. Det jag har kommit fram till är att skolan ligger i grund och botten till allt.

Höga krav som är svåra att sänka. Trots att jag försöker sänka dem har jag hela tiden i bakhuvudet att "jag kunde ha gjort det bättre". I torsdags satt jag uppe till 03.30 med ett arbete och hela fredagskvällen med ett annat. Det värsta kanske är att jag vet så väl att det finns fler än mig som har det så här. Alla höga krav och prestationsångesten som följer med på köpet. I åttan fick jag en bitskena att sova med på natten bara för att jag biter ihop käkarna så hårt när jag sover. Ett år senare fick jag byta ut den för att det var hål i den...

Jag har fått höra att jag riskerar att gå in i väggen om något år om jag fortsätter i detta tempot som jag gör. Det är inte roligt för en 19-åring att få höra det. Hälsa är inte vad man gör, utan hur man mår. Jag kan ta hand om min kropp genom att träna och äta bra men den psykiska hälsan måste även den vara bra.

När jag landar hemma imorgon har jag som mål att få struktur på mitt liv. Ska skriva ett schema varje dag som jag måste följa. Ett schema som innehåller allt från hundens promenader, plugg, min egna träning till företagstid och matpauser. För det här är inte hållbart i längden. Speciellt inte med tanke på att jag är så noga med min kost och träning men sedan bryts allt ner tack vare att jag bär på den inre stressen.

Därför ska det bli underbart med en häst igen. Att få komma till stallet och bara få andas. Strosa runt, rida runt och ha något att satsa på igen. Få tillbaka en bit av den pusselbiten som föll bort i april förra året.

Jag är ändå en person som gillar att ha struktur på allt. Att jag har låtit det gå så långt så jag känner mig som en urvriden disktrasa är en annan sak. Men allt kan bara bli bättre och nu ska det bli det också.