Med varje häst följer en människa

Hej!

Jag kommer sakta att beta av listan med vad som önskas att jag ska skriva om. Det kom bland annat upp en fråga om hur jag som veterinär ställer mig till det som djurägaren vill göra, eftersom många hästägare själva redan har en klar syn på vad problemet är och vad de vill behandla sin häst med - redan innan de besökt veterinären. Det kom också en fråga om hur jag ser på själva människokontakten i yrket, eftersom varje häst har minst en hästägare.

Så här tycker jag: Jag hörde flera gånger under utbildningens gång hur oerhört viktigt det är med bemötande och hur viktigt det är att kunna handskas med människor om man ska arbeta som veterinär. Under utbildningen hade vi några temadagar om detta. Bland annat fick vi "spela teater" inför klassen och iscensätta olika scenarion med upprörda vs. ledsna vs. glada djurägare.
  
En sak som jag framför allt kommer ihåg var en sketch vi körde där en mycket överviktig djurägare kom in med sin extremt överviktiga hund till veterinären. I en sådan situation kan det bli svårare att prata om viktnedgång och hälsa med ägaren, eftersom man lätt kan trampa djurägaren på tårna som kanske också kämpar med sin vikt. OFTA är just övervikt på djur sammakopplat med att djurägaren faktiskt också har några extra kilon (fast detta är helt och hållet min egen terori som jag inser att jag kan få stark ris och ros för efter detta inlägg).
  
Just övervikt är dock ett mycket känsligt ämne och jag vidhåller fortfarande att alldeles för många hästar idag är överviktiga - det ser vi framför allt resultatet av i de nyligen upptäcka ämnesomsättningssjukdomarna och ökningen av fång. Jag skrev ett inlägg om detta då vi bloggade på Veterinärstudenterna och jag tror att det var ett av de mest poulära inläggen vi någonsin skrev. Många höll med oss men många "tog det personligt" och intog försvarsposition angående deras hästarns fetma. Känsligt ämne med andra ord!

Hur som helst, jag visste att människokontakten var viktig och spelade stor roll, men jag kunde ALDRIG förstå hur EXTREMT viktig den var innan jag själv började att arbeta som veterinär.

Anledningen till detta ska jag nu försöka förklara. Hur duktig en djurägare än må vara i sjukdomar, skador och veterinärvård så har man som veterinär läst minst 5,5 år på högskolan om djursjukvård - det är därför vi ska hjälpa djurägaren med djuret och inte tvärtom.

I det dagliga arbetet som veteriär blir man STÄNDIGT bedömd. Det första folk säger när de ringer och bokar tid är "jag vill ha en bra veterinär". Efter besöket så säger de ofta (om de är nöjda) - jag tycker du va en jättebra veterinär. Man blir alltså ständigt bedömd och granskad i sin yrkesroll. När djurägaren sedan kommer hem med sitt djur så frågar andra "Hur var veterinären? Bra, dålig?". Jag har själv inte sett exakt samma fenomen på läkarsidan. Har ni?

Hur som helst - när det kommer till att bedöma kompetens hos en veterinär kan man säga så här. En veterinär eller en medicinskt utbildad person skulle rent hypotetiskt vara "bättre" på att bedöma hur bra en annan veterinär är på sitt jobb (om man enbart mäter medicinsk kompetens) jämfört med en djurägare, eftersom en veterinär har teoretisk kunskap i ämnet. Om en veterinär bedömer vad en annan veterinär gjort så skulle denne t.ex. enbart kolla på själva behandlingen av djuret. Då djurägaren bedömer veterinärens kompetens så slår denna ihop medicinsk kompetens och social kompetens och eftersom man som djurägare ofta är bättre på att bedöma social kompetens än medicisk kompetens så överväger detta! Hänger ni med?

En djurägare kan alltså inte bedöma medicinsk kompetens på samma sätt, utan det man bedömer är bemötandet och helhetsintrycket. Självklart bedömer man också om djuret blivit bättre av den behandling som veterinären utfört, men i stora drag bedömer djurägaren till större del social kompetens och bemötande jämfört med om en person med samma medicinska utbildning som veterinären skulle göra bedömningen.

Med det sagt vill jag belysa att själva bemötandet är extremt viktigt - jag skulle säga att det är avgörande för om djurägaren kommer tillbaka eller inte.

Jag har själv känt att jag sedan jag började jobba hela tiden blivit bättre på bemötande eftersom jag tränas varje dag och även om vi haft några temadagar under utbildningen så går det inte att förbereda sig nog på detta. Det är något man måste träna upp sig på, självklart ihop med någon form av "social kompetens-talang".
Olika ägare har också olika behov. Vissa vill veta exakt vad man gör med deras djur hela tiden medan andra säger "fixa problemet" och överlåter allt. Många frågor kommer också ofta upp efteråt och då ringer djurägaren ibland tillbaka. Om de inte får tag på veterinären direkt eller samma dag så blir vissa upprörda, medan andra väntar tålmodigt och blir glada när man väl ringer.
Jag som veterinär har tyvärr ingen telefontid inbokad utan detta måste skötas mellan patienter och på en tid som passar, och då ska man dessutom få tag i varandra. Det är en ytterliggare anledning till att det är viktigt att man är tydlig under själva besöket då många frågor ofta dyker upp efteråt om man varit otydlig.

Så, men hur ställer jag mig till djurägarens behov och önskemål?

Det man absolut inte får glömma som veterinär är att man faktiskt ska verka för djurens bästa. En veterinär som enbart gör vad en djurägare säger till den, eller behandlar hästar eller andra djur i rent förebyggande syfte regelbundet, anser inte jag följer veterinärkodexen. Då kanske man ska fundera på varför man egentligen blev veterinär. För mig är det allra viktigaste att djuret och dess hälsa står i centrum, sen får man självklart inte glömma att lyssna på vad djurägaren vill, det måste finns en sund balans. Har man t.ex. en häst som har ett väl utrett problem som man vet återkommer efter en viss tid och som behöver regelbunden medicin så ska djuret absolut få regelbunden hjälp. Men ett höftande med olika typer av behandlingar där man ej säkerställt effekt och där man sprutar leder i RENT förebyggande syfte, utan utredning, är inget jag står för.

Man måste som veterinär dock vara ödmjuk och verkligen LYSSNA på vad djurägaren berättar, annars kan man missa mycket viktig information. Dessutom vet jag själv (som hästägare) att det värsta som finns är när en person inte lyssnar på en, och framför allt en veterinär. Det är ju djurägaren som känner djuret allra bäst och om man ej ger tid till att lyssna på detta så är man sannolikt ej lika framgångsrik vad gäller att finna problemet och hitta en lämplig behandling.

Var det några svar på era frågor eller vill ni ha ngn annan vinkel på det?:)
  
/Izabella