Melanlandning

Jag skriver det här i vänthallen på Bromma flygplats. Jag är på väg, på väg hem från min stand-up igår uppe i Umeå. Kvällen var lyckad, och jag tror bestämt att gästerna på ridsportgalan var bättre än underhållningen. Norrlänningar vet sannerligen hur man roar sig. Även om jag inte drack någon Vargtass igår, så känns huvudet ändå aningen tungt idag.

Bredvid mig pratar två damer från den kungliga huvudstaden med nasala röster. De pratar om ridning. Hästmänniskorna finns där man minst anar det, och de dyker upp i alla former, färger och skepnader. I debatten efter Jerring-priset så lät det som om hästmänniskor var något marginaliserad grupp på vischan, men de är överallt!

Malmö Aviations system med fria platser på planen skapar en viss oreda i vänthallen. Mitt plan skall inte börja med boarding förrän om mer än 20 minuter, men redan står det minst 100 personer och knör på varandra vid gaten för att få en bra plats på planet. De kanske bara vill ha lite mänsklig närhet?

Det blev förresten lite kalabalik i säkerhetskontrollen på Umeå flygplats när jag skulle åka iväg. Framför mig i kön stod ett ungt par med två små hundar i burar. Tjejen ställde upp bur och hund på bandet och det var nära att hunden fick sig en gratis röntgenundersökning. Tydligen skulle inte hunden strålas utan bara själva buren.

Ikväll skall jag bara ta det lugnt. Nästa vecka skall jag ut och åka igen. Först skall jag till Stockholm torsdag till lördag och sen till Skåne lördag - söndag. Lilleman skall faktiskt öva på att passera domarbord igen. Vi får väl se hur mycket han har vant sig vid konstiga dressyrtävlingar.