Mental coaching

Hej på er!

I helgen var det Sweden International Horse show vilket jag följde från TV soffan här hemma. Det är alltid lika inspirerande att se alla duktiga ryttare och svenskarna levererade på topp även i år. Det ger mycket motivation att kolla på de bästa ryttarna i världen, vilket behövs nu på vintern när inte så mycket annat roligt händer. En annan grej som gav mig motivation var när jag var iväg på senaste tävlingen och jag och Cree tog hem vår första vinst! Vi hoppade en 125cm bedömning A:0, Cree´s favorit bedömning då hon vet att hon får snedda i svängarna. Vi fick till ett väldigt bra flyt. Jag har haft en bättre känsla inne på banan än vad jag fick denna rundan men att rida snabbt är något jag måste öva på det med, därför kan jag inte räkna med att det kommer kännas perfekt direkt. Vilket fall var det väldigt kul och jag är så glad för Cree som vill detta lika mycket som mig.

Förra veckan hade jag mitt första samtal med Johanna Lassnack. Vi pratade i 2,5 timme men jag hade kunnat sitta hela dagen och lyssna på allt klokt hon har att säga. Jag fick många uppenbarelser som jag nu i veckan sakta har börjat introducera i vardagen. Vi började med att prata om min och Cree´s bakgrund och vad jag tycker är mina svagheter. Vi kom in på vad min nervositet är kopplat till, hur jag ska jobba med den och så fick jag även en andningsövning att jobba med. Det jag framförallt har tagit med mig är att jag inte kan undvika att bli nervös. Däremot kan jag bemöta den och få den att jobba med mig istället för emot mig. Till exempel om jag har ett hinder på banan jag tycker ser obehagligt ut, ska jag ha en klar bild i huvudet hur jag ska rida till hindret för att undvika ett läge där jag antingen flyr, fäktar eller fryser mot hindret. De tre sätten vi människor försvarar oss med när vi ser en fara. Detta ligger kvar i oss från när vi levde för flera tusen år sedan där vi faktiskt behövde fly, slåss eller låtsas spela död för att vi skulle överleva. Idag behöver vi inte det på samma sätt men vår hjärna har inte hängt med i utvecklingen. Så den stora oxern ser min hjärna på ungefär samma sätt som ett lejon. Det är därför man ibland lägger en volt framför hindret (flyr), rider alldeles för aggressivt mot hindret (fäkta) eller benen helt plötsligt känns som spaghetti (frysa). För att undvika detta behöver jag ha en plan hur jag ska ta mig an hindret på bästa sätt så att jag har det att återkomma till när jag känner att nervositeten kryper på. Till exempel: Jag ska komma med galopp från svängen för att sedan kunna sitta still i sadeln och vänta att hindret kommer till mig så att jag inte behöver inverka precis framför hindret så att hästen hoppar flackt. Jag ska även börja med schema över tävlingsdagen. Om nervositeten skulle komma någon gång under dagen kan jag kolla på mitt schema och veta vad jag ska lägga mitt fokus på just nu istället för att lägga fokus på det som gör mig nervös. Andningsövningen ska jag använda mig av för att kunna känna omedvetna spänningar i min kropp som kan påverka hästen negativt. Detta har jag försökt få in i vardagen men det är inte lätt då jag verkligen behöver hitta ett fokus, speciellt nu i början.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om detta men jag kommer återkomma i nästa blogginlägg när jag har fått in rutinerna mera. Det är mycket att ta in från mötet men det går inte på en dag vilket jag är ödmjuk till. Även om jag inte har stora problem med min nervositet så kändes detta verkligen som en stor hjälp för att kunna bli en bättre ryttare. Nu ska jag jobba med detta intensivt till sista tävlingen för året vilket är nästa vecka och försöka få in det som en rutin så att jag kan fortsätta använda detta nästa år. Man blir aldrig fullärd vilket ibland är irriterande men framförallt spännande. Det gör ju trots allt att man alltid strävar efter att bli bättre! Hoppas ni uppskattade inlägget så hörs vi nästa gång på en fortsatt utvärdering av den mentala biten.

Ha det gott!

Almida Ericsson