"Metoden" bakom allt.

Vilken fin respos jag har fått på mitt förra inlägg. Blir verkligen jätteglad. Det är alltid lite speciellt att publicera sådana personliga inlägg, men samtidigt så tror jag att det finns många där ute som känner igen sig och behöver ta del av det.

Efter att jag berättade om min "historia" på min andra blogg sommaren 2010 har jag fått otroligt många mail från tjejer runt om i landet. Som skriver och berättar hur dåligt de mår över sin kropp och ber om råd. Det gör mig väldigt ledsen att läsa dessa mail då jag verkligen känner igen känslorna. Samtidigt får jag också mängder av mail och kommentarer från personer som har blivit inspirerade av mig och har förändrat sin livsstil helt. Det gör mig rörd att höra.

För er som inte vet så är jag 19 år gammal, fyller 20 om två veckor. Började förändra mina vanor på sommarlovet mellan nian och gymnasiet, med andra ord sommaren 2008. Inga stora förändringar, utan jag började hitta alternativ till mackor och pasta samtidigt som jag började röra på mig. Tror jag cyklade två mil om dagen på min motionscykel. Jag ville ha en nystart till jag började gymnasiet.

I augusti började jag på Ljud&bild skolan i Trollhättan. Trivdes inte så bra där så jag bytte till Media på Alströmergymnasiet här i Alingsås. Redan här brottades jag med skolstressen och valde till slut att hoppa av och ta ett sabbatsår. Precis i början av 2009 och det var ett av de bästa beslut jag någonsin har tagit.

Vi köpte en till ponny i slutet av januari 2009. Så jag red två hästar om dagen och tränade ett pass. När skolan började igen i augusti (samhäll-idrott, Trollhättan) åkte jag hemifrån med bussen 07.15, kom oftast hem 17.00, gick ut till stallet och red mina hästar, åt middag, tränade en timma och sedan pluggade jag. Utnyttjade min tid till max.

- Peppbilder har också hjälpt mig på vägen.

För det är ingen diet som står bakom allt. Ingen GI, LCHF, drycker, Vikt Väktarna, Stenåldersmetoden eller liknande. Utan allt har handlat om sunt förnuft. Precis det jag vill få fram här i bloggen. Mycket proteiner tillsammans med långsamma kolhydrater (fullkornspasta, rotfrukter, bulgur, mathavre etc), rätt fetter som fördelas på regelbundna måltider. Men framförallt -ingen svält. Min relation till mat har inte alltid varit jättebra, men jag har aldrig slutat äta. Aldrig har jag dragit ner på någon måltid -jag älskar mat för mycket och har alltid gjort. Har skött allting själv med familjen som har peppat och hejat. Det tog mig tre år att gå ner dessa 30 kilon. Med andra ord väldigt långsamt. Andra siktat på 1kg/vecka. Jag har idag igen det genom att jag har "lättare" att hålla vikten än vad man har vid eventuella dieter.

De senaste månaderna har nog varit mina sämsta månader de senaste fyra åren. Men jag har inte haft något bakslag och har väl egentligen "väntat" på det. Mycket har med mina skolproblem att göra, stressen och ångesten som det bidrog med. Har varit konstant trött och inte orkat snöra på mig joggingskorna eller pallra mig bort till gymmet. Maten har varit upp och ner. Dock har jag inte fokuserat så mycket, skapat mig ångest eller mått dåligt över det. För jag vet att det bara kan bli bättre.

Det må låta klyschigt men imorgon blir det faktiskt en liten nystart för min del. Ingen "nu ska jag sluta äta kolhydrater och träna 7 pass/vecka" utan återfå mina fina rutiner jag hade förut. Hitta tillbaks till kosten och träningen. Börja planera mera. För jag har tiden, bara att jag inte utnyttjar den korrekt. I mina nya vanor kommer det också att bli mindre datorsittande. För jag spenderar lite för mycket tid här...

Om ni vill så kan jag posta ett inlägg med mina mål gällande kost och träning? Hur jag tänker när det gäller dessa två områden. Ska skriva ett veckomatschema ni också kan få ta del av. För det är en bra struktur som är a och o. Sedan brukar ett gott välmående hänga med på vägen.

Nu ska jag fika lite med mina föräldrar innan jag och mamma åker ut till min underbara häst. Vet inte hur många gånger jag har skrivit det, men han är en stor del i att jag orkade komma upp på fötter igen efter all skolstress. För ni vet ju själva hur det är att komma till stallet, seg och trött som jag vet inte vad. Gå ner till hagen och mötas av att ens fina lilla häst kommer springandes mot en. Då går det inte att vara på dåligt humör längre :)