Mitt liv som hästtjej...

Jag kommer egentligen inte från någon hästfamilj, mamma var rädd, och pappa var inte speciellt intresserad, mina två äldre systrar hade ridit var av en av dom fortsatte lite på hobby nivå. När ja var liten testade jag på allt från fotboll, hockey, innebandy, dans och även att spela fiol till pappas stora förtret (kan inte påstå jag var speciellt bra även om mamma höll minen och tyckte det var bra att jag tränade!)

                                      

När jag var 7 år började jag rida på ridskolan tack vare att min bästa kompis och granne Linn Karlsson hade gjort det. Jag fick följa med en lördagsförmiddag och sedan den dagen var ja fast. Jag försökte som sagt hinna med lite andra sporter också men som efterhand prioriterades bort.

På min nionde födelsedag fick jag New Forest stoet Fatima på fodervärd kontrakt i födelsedagspresent. Med det menades det att jag hade hand om henne 4 dagar i veckan och resten gick hon på ridskolan. Så det var ett väldigt bra sätt att lära sig på, då jag hela tiden hade kunnigt folk runt mig. Jag red då på lektion 2 gånger i veckan en med hoppning och en i dressyr,  en av dagarna försökte vi alltid rida ut och en dag var lite mer fri. Fatima var alltså en ponny från ridskolan som då var hela 17 år och det var för att avlast henne lite som jag hade henne dessa dagar. Några månader senare åkte hon till Stockholm för att få ett värdigt avslut på hennes liv hos hennes nya ägare.
Åren gick och jag hade lite foderhästar från ridskolan, dels för att avlasta dem och dels för jag kunde utveckla mig själv mer genom mera ridning och stallskötsel.

15 år gammal fick jag min första alldeles egna häst i födelsedags present då var lyckan stor vill jag lova er. Kommer aldrig glömma dagen han kom till stallet det va så spännande nu hade jag verkligen en egen häst. Amadeus som han kallas var en över växt connemaraponny och klassas då självklart som häst med en mankhöjd över 148cm
Han var inte en jätte enkel häst men super snäll i alla lägen han var dessvärre väldigt tittig på nya hinder och för att inte tala om vattenmatttor. Men jag lärde mig mycket av honom och hade kvar honom i väldigt många år. Nu är han såld till min gamla ridskola i Filipstad och det fungerar hur bra som helst, brukar hälsa på honom då jag är hemma.

När det sen var dags att söka gymnasium föll mitt val på Lillerudsgymnasiet utanför Karlstad. Där gick jag en treårig utbildning i hästhållning, fick betyg i allt från vanliga ämnen som matte och svenska, men även i ridning, unghästhantering och foderlära bland annat. Under andra året på gymnasiet tyckte min dåvarade hopptränare Fredrik Hasselberg att jag borde köpa mig en ny häst för min egen utvecklingskull och han hade en häst hemma för försäljning och tyckte jag borde prova den.
Sagt och gjort, jag åkte och provade. Wilma V som hon heter var då 7 år och jag fastnade väl i stort sett direkt. Hon var inte lätt att rida dressyr mässigt men hon hoppade fantastiskt. Så det blev ett köp och nu hade jag fått en häst som kunde utveckla mig mer som hoppryttare.
Jag minns än idag våran tävlingsdebut det var på filipstads ridklubb och jag skulle hoppa 1 meter, allt gick jätte bra och vi slutade på en 3e plats lyckan var gjord.
 

                         

Under skoltiden ingick ganska mycket praktik vilket innebär att man får komma ut i yrkeslivet och testa på att jobba på riktigt. Så under mina tre år på skolan var jag på olika stall för praktik bland annat var jag hos Fredrik Spetz, Ragnar Bengtsson, Stall Danora och hos Per och Monica Rosenqvist.
Hos dom sistnämnda var jag på praktik under sista våren i årskurs 3, det fungerade jätte bra och senare framåt sommaren så ringde dom och frågade om jag inte var intresserad att komma ner och jobba hos dom. Eftersom jag hela tiden sagt att jag ville tillbaka ner till skåne efter studenten så passade det mig perfekt.
Så efter några veckors sommarlov så rullade bil och transport ner till Hörby i början av augusti. Jag hade alltså med mig Wilma ner för på den tiden så red jag fortfarande väldigt mycket själv och detta jobbet skulle innebära  ridning och häst och stallskötsel
Jag lärde mig mycket och utvecklades såklart som ryttare då jag fick rida många olika hästar och även mycket unghäst allt från föl till vuxna hästar.

Efter ett halv år hos dom fick jag erbjudantet att börja jobba som hästskötare hos Jenny Nilsson i Sjöbo på Your Horse. Min kompis Annelie som gick i samma klass som jag under gymnasietiden jobbade redan där och vi är super bra vänner, så jag tackade ja då det skulle bli kul att ha lite närmare till mina vänner.
Hos Jenny jobbade jag mer som enbart hästskötare red bara lite då och då, men jag hade fortfarande Wilma med mig. Nu blev det lite mer tävlingar och jag fick lära mig mer om det och att fläta bättre. Vi gjorde även några få meeting så det var väldigt lärorikt. Efter ett halvår där fick både jag och min kompis lite hemlängtan och kände att vi faktiskt ville komma hem igen och jag kände mig samtidigt ganska klar med det jobbet och kände att jag inte kunde utvecklas mycket mer på den biten.
  

                  

   
Sagt och gjort jag var kvar fram tills slutet av juli sen åkte jag, Annelie och Wilma hem.
Jag började snart jobba som servitrice på Hennickehammars Herrgård och trivdes faktiskt väldigt bra med ett "vanligt" liv men sa hela tiden att om jag hittar eller får erbjudande om ett hästjobb med lite mer utmaningar som kommer jag att ta chansen igen.
Jag jobbade där i cirka 9 månader samtidigt som jag hade mina två egna hästar som jag red och tränade med.
Samma dag som jag flyttad in i min nya lägenhet hemma i Filipstad så ringer Magdalena Hermelin som är ägare till Stall Lagerfelt och undrar om inte jag skulle vilja komma ner och börja jobba som tävlingshästskötare åt Angelie "Hallon" Von Essen.
Vi bestämde att jag skulle komma ner över en helg och testa på och se vad vi båda tyckte.

  
                                      

Det var i början av året 2006 snön låg vit och det var kallt när jag satte mig på tåget ner mot Skåne igen. Den här helgen var det tävlingar i Helsingborg och det var även dit vi skulle, nu minns jag inte exat hur många hästar vi hade med oss men jag tror det var ca: 6 stycken.
Frågan är egentligen hur jag kunde tänka mig att börja jobba med hästar igen efter denna helgen, men präglad hästtjej som man är så är de väl kärleken till hästarna och tävlingsinstinkten som gör det.
Det som gick fel denna helgen var pga kylan, vattnet frös så vi fick gå ca 500 meter för att kunna hämta vatten till hästarna, elen i lastbilen frös sönder så det var några svinkalla nätter och inte nog med det så slutade lastbilen att funka totalt när vi väl skulle köra hem så vi kom inte iväg och eftersom det var söndag fanns det ingen som kunde komma och hjälpa oss så det vara bara att vänta tills det blev måndag.
  
    
Trots detta tog jag jobbet och en månad senare började jag, här stannade jag i 2 år och trivdes jätte jätte bra. Vi hade väldigt kul ihop och det var mycket spännande att få åka utomlands på tävling. Vi gjorde mest tävlingar i Tyskland, Belgien, Holland och Frankrike, så det var också mycket lärorikt med olika språk. Min engelska har jag utvecklat jätte mycket och jag lär mig lite smått andra språk också.
2008 valde "Magda" att börja avveckla stallet på dom äldre hästarna och satsa mer på unghästar. Angelie och Magda valde att inte fortsätta deras sanmarbete och då kände jag att "mitt jobb" inte skulle finnas kvar. Jag gillade ju detta, det var att åka på tävlingar Europa runt som jag tyckte var skoj. Så jag valde att sluta, men Magda lovade mig att hjälpa till att hitta ett nytt jobb.
  

  
                            

            
Hon hade då pratat med Royne och undrade om inte dom hade något jobb till mig, men just då visste han inte utan skulle kolla lite på det. Ailsing ringde upp mig några dagar senare och vi bestämde att jag skulle komma och provjobba. Alex var vid den här tidpunkten nere i Tyskland och tränade hos Beerbaums så dom behövde någon som kunde hjälpa honom där och sen fortsätta som hans hästskötare om det skulle passa.
Nu snart 3 år senare sitter jag här i soffan i "mitt" lilla hus och skriver om livet som just hästskötare åt Alexander Zetterman.

  
                  
  

Ida Lövgren