Mot Strömsholm!

Nu ska jag alldeles strax dra iväg mot Strömsholm för en heldag med treårstest! Sjukt roligt!

Loppan mådde bra i går, det är fortfarande lite stökigt i flocken men hon är mitt bland dem i alla fall. Man skulle kunna säga att hon är lite socialt inkompetent i hästsammanhang, men hon övar, försöker och blir bättre! Hennes reaktioner är liksom inte i proportion till situation och hon läser inte av de andra hästarna jättebra heller (hon är väl medveten om detta eftersom hon håller sig på sin kant och lär sig dem på avstånd innan hon vågar vara med :) ). Lilla söta Loppan!

Jag tog in henne en sväng för att kolla/fixa rötan, hon skötte sig strålande! Gick så snällt och stod stilla och tyst i stallet, något nervös men det känns att hon litar på sin människa. På vägen ut igen blev hon lite "stirrig" (allt är verkligen relativt). När hon blir så är det bästa att ge henne en uppgift, hon älskar att arbeta, få beröm och kommunicera med den som leder henne. Därför gjorde jag några halt-skritt och sen gick hon med huvudet i i markhöjd resten av vägen, så skönt att hon kan gå från hundra till noll på två sekunder!

Loppan ser lite smal ut, men det är vinkeln! Söt är hon i alla fall.

Jag jobbar jättemycket med verbalt (hurra, vad duktig du är!) + fysiskt (klappar etc) beröm och man riktigt ser hur hon växer, så fort hon har gjort en halt på tyst kommando så vänder hon huvudet in i famnen på mig och vill liksom ha en kram och en hejjaramsa! En unghästtränare jag mötte en gång sa att man inte ska berömma hästar på det här sättet utan enbart genom eftergift, avsittning och dyl. H*n sa att hästar inte bryr sig om att man klappar och kramar på dem - världens största snicksnack om du frågar mig :) Alla gör vi olika, men Loppan funkar sjukt bra med peppning och kärlek vid inlärning i alla fall!

Loppan är klar och ska ner till sina vänner på andra sidan skogen.