Motivationspåfyllning

Hej på er!

Det underbara vädret har fortsatt vara underbart även idag, men jag har hört att det ska bli lite sämre i helgen. Bäst att passa på att njuta medan man kan!

Har både hunnit med en lång fika i solen mot stallväggen, ett härligt pass på Rowan på utebanan samt en fantastisk uteritt med Loppan! Även om min rygg är paj igen så mår jag sjukt bra efter denna soliga hästdag!

Rowan fick som sagt ett pass på utebanan, eftersom att det låg massa bommar framme passade jag på att rida över dem i lite olika form och fart. Rowan var riktigt taggad och satsade mot bommarna som om ribban låg på 1,40, så det var bara att hålla i och styra. Efter att nyhetens behag hade lagt sig rullade han fint över i en avslappnad form med rätt tryck! Han var superfin verkligen, så reglerbar i alla gångarter och bär sig själv hela tiden. Vi får fortfarande jobba lite med övergångar då han blir lite stark, framför allt som idag när han var lite taggad, men han lyssnar bra på röstkommando så man behöver inte slita och dra.


Rowan står och njuter i solen efter ett härligt pass!

Loppan hade jag ju eventuellt tänkt hoppa idag, men när vi blev uppraggade på ridtur med en stallkompis var jag inte sen att tacka ja. Kan inte tänka mig något härligare en solig vårdag som denna! Vi var ute på ett riktigt äventyr med underbara galopprejs, trav på mjuka skogsvägar, lite klättring och stooooora hopp över diken (Loppan tvekade inte en sekund innan hon smällde av jorden största skutt, jag var knappast beredd första gången). Loppan gick både först och sist, helt cool med båda och inte rädd för något. Ett litet ponny-bocksprång bjöd hon på i första galoppen, men det kändes knappt!




När vi vände hem och skulle hoppa över ett av de diken vi hoppade först så tvekade hon plötsligt lite av någon anledning. Då kom hennes kompis och hoppade förbi och fick lite fart efter skuttet vilket innebar att Loppan plötsligt blev jäääätterädd att bli lämnad ensam och hoppade från där hon stod utan att tänka. Det var bara det att på andra sidan diket fanns ett stort träd som vi höll på att braka rakt in i :) Haha, ibland undrar man hur verksamheten ser ut i deras små ärthjärnor; "Gör först och tänk sen". Vi hann väja undan och det gick bra som tur var, och Loppan var helt oberörd, nöjd och glad.

Nu har jag snart inga superlativ kvar i ordförrådet, men det var som sagt en supermysig runda och vi var nog alla lika nöjda när vi kom hem igen!