När hjärnan behöver en halvhalt

För mig handlar mental träning inte om att alltid vara positiv. Inte heller om att stå framför spegeln och försöka övertyga mig själv om att jag är bäst i världen för det skulle vara en ren o skär lögn. Det handlar om att kunna tygla tankarna – i stället för att låta varje tanke styra mig. Lite som en halvhalt.

En halvhalt betyder inte stopp. Den hjälper oss att återfå balansen, förbereda oss, samla ihop energin och fortsätta framåt med en tydlig riktning. Ibland behöver hjärnan precis samma sak, en halvhalt.

SoMe, eller ja för all del - Sociala medier kan vara fantastiska. De kan inspirera, lära och skapa gemenskap. Men de kan också bli väldigt stressande. Flödet fylls av fina hästar, perfekta ridpass, starka kroppar, snygga tävlingsresultat och människor som verkar hinna, orka och lyckas med allt.

Då kan det vara lätt att hamna i hamsterhjulet där hjärnan snurrar på..
”Alla andra hinner med så himla mycket…
Jag är inte tillräckligt bra…
Jag borde ha kommit längre…
Jag kommer aldrig att klara det här…”
I stunden kan de tankarna kännas sanna.
Men en stark känsla är inte automatiskt ett bevis.
Är det verkligen sant?
Om du säger de orden högt till dig själv, och sen frågar du dig själv,
Är det sant?
Inte: Känns det sant just nu?
Utan: Är det sant?
Är jag verkligen en dålig ryttare – eller hade jag ett mindre bra pass?
Har jag verkligen misslyckats totalt – eller blev resultatet just nu inte som jag hade hoppats?
Utvecklas alla andra så mycket bättre – eller ser jag bara de ögonblick som de har valt att visa?
Är kroppen helt värdelös – eller försöker den faktiskt bära dig genom ännu en dag med helt andra förutsättningar än många andras?
Frågan löser inte allting. Den trollar inte bort tröttheten, besvikelsen eller begränsningarna. Men den skapar en liten lucka mellan sig själv och tanken.
I den luckan hinner man göra en mental halvhalt.
Jag kan välja om jag ska tro på tanken, ifrågasätta den eller formulera om den.

Hitta en tanke som både är sann och hjälpsam:
Det här passet blev inte bra, men det säger inte allt om mig som ryttare.
Jag kan inte det här ännu för att just nu lär jag mig.
Jag är nervös, andas med hästen – visa att du finns där. Andas in… och ut.
Min kropp har en dålig dag, men jag kan anpassa det jag gör.
Jag behöver inte lösa allt i dag.
Mental träning handlar inte om att lura hjärnan med vackra ord.
Det handlar om att ge den fler alternativ än katastroftanken som dök upp först.

Vänta inte alltid på motivationen

Vi pratar ofta om motivation som om den måste komma före handling.
Först ska vi känna oss pigga, inspirerade och modiga. Sedan kan vi börja.
Men många gånger fungerar det åt andra hållet.
Först tar jag ett litet steg. Sedan kommer energin.
Det lilla steget kan vara att byta om, gå ut i stallet, göra i ordning hästen eller sitta upp. Det kan också vara att bestämma att dagens ridpass bara ska innehålla en enda enkel uppgift.
När jag väl har börjat känns nästa steg ofta lite lättare.
Och om energin fortfarande inte kommer? Då har jag åtminstone tagit det första steget. Det räknas också.
Ibland är mental styrka att genomföra det man har beslutat sig för. Andra gånger är den att förstå att kroppen faktiskt behöver vila.
Skillnaden ligger i att jag försöker fatta beslutet själv – i stället för att låta den hårdaste tanken fatta det åt mig.
Gör målet mindre – inte oviktigt

När någonting känns övermäktigt behöver målet ibland bli mindre.
Jag måste rida ett bra pass kan bli: Jag fokuserar på en mjuk runda.
Jag måste lyckas på tävlingen kan bli: Jag ska njuta med min häst, andas och ha kul.
Jag måste bli bättre kan bli: I dag ska jag ska träna på en sak i taget.

Det mindre målet är inte oviktigt. Det är inte ett bevis på att du har gett upp eller sänkt dina ambitioner.
Det är ofta precis det som gör att du kommer vidare.
En mental halvhalt.

När mina tankar rusar försöker jag göra fyra saker:

1. Tanke
Vad är det jag säger till mig själv just nu?

2. Känsla
Är den sann – eller känns den bara sann?

3. Handling
Halvhalt

4. Vad kan jag faktiskt påverka här och nu?
Det tar inte bort nervositeten, besvikelsen eller tröttheten. Men det hjälper mig att inte låta känslan fatta alla beslut. Mental träning behöver också tränas.
Vi kan inte förvänta oss att den mentala träningen plötsligt ska fungera på tävling, under ett svårt ridpass eller mitt i en rejäl svacka om vi aldrig har använt den tidigare.
Därför försöker jag träna även under vanliga dagar. Efter ett ridpass kan jag fråga mig, eller snarare vi utvärderar i vårat lilla team.
Vad fungerade?
Vad lärde jag mig?
Vad vill jag göra annorlunda nästa gång?

Jag försöker hitta konkreta svar. Inte bara det gick bra eller det gick dåligt. Kanske höll hästen rytmen bättre i vänster varv. Kanske spände jag mig när en viss rörelse närmade sig.

Ju mer precist du kan beskriva vad som faktiskt hände, desto mindre utrymme lämnar du åt självkritiken att döma hela passet – och hela dig.
Du är inte varje tanke du tänker
Hjärnan är snabb. Den jämför, dömer och försöker skydda oss från att misslyckas.
Men den har inte alltid rätt.
Och det vi ser hos andra är sällan hela deras verklighet.
Mental styrka är inte att aldrig tvivla. Det är att upptäcka tvivlet och ändå kunna välja nästa steg.
Så nästa gång tanken säger att du inte kan, inte duger eller aldrig kommer att lyckas
– gör en mental halvhalt.
Stanna upp.
Andas.

Och upprepa frågan högt till dig själv.