När ska vi bryta tystnaden om alternativa behandlingar?

Hej!

Detta är ett inlägg som jag funderat länge över att skriva men inte riktigt tagit tag i. Dels för att det finns starkt mostånd för detta inom vissa delar av veterinärkåren och dels för att man knappt pratar om alternativa behandlingar på häst under veterinärutbildningen.

När man pratar alternativa behandlingar så menar man egentligen allt som inte är vetenskapligt visat i studier. Även om det är något som är allmänt känt att det fungerar så får dagens veterinärstudenter lära sig att jobba med veteskapligt beprövade metoder.

Den alternativa metod jag tänker skriva om nu involverar kiropraktik och fysioterapi av hästar som jag själv har erfarenhet av via mina egna hästar som blivit behandlade. Jag anser att detta "tystas" ner väldigt inom veterinärmedecinen och sällan respekteras i Sverige. Vi kan säga att man inte pratar så mycket om det som man kanske borde idag. Obs, detta gäller absolut inte alla veterinärer men det är min personliga upplevelse.

Tyvärr så kände jag redan när jag började på veterinärprogrammet att just fysioterapi av hästar var ett väldigt känsligt ämne. Jag fick bland annat höra att man inte kan påverka muskler på hästens kropp med manskraft eftersom dessa muskler är så oerhört stora och ryggmuskulaturen är så oerhört stark och lång och djup att vår manipulering av den saknar betydelse. Denna inställning skiljer sig dock mellan olika lärare men generellt så nämns det oerhört lite om detta under utbildningen.

Trots detta så skulle jag uppskatta att en del tävlingshästar nästan träffar en fysioterapeut oftare än en veterinär? Både fysioterapeuten och veterinären vill hjälpa hästen att fungera optimalt men jobbar på helt olika sätt och har ofta (inte alltid) ingen kontakt med varandra trots att de behandlar samma patient.

Varför har det då blivit såhär? Den upplevelse jag fått är att de som behandlar hästar står lite i två olika läger. Veterinärerna skyller på "oseriösa" alternativa behandlare och ifrågasätter ofta kompetensen och längden på utbildning hos fysioterapeuter. Fysioterapeuterna tycker kanske att veterinärerna inte ser helhetsbilden av hästen och att veterinären borde göra mer än att spruta leder? Jag kan ha fel även här men detta är mina personliga intryck av den "clash" som jag nu tar mig mod till att skriva om.

Jag tror att mycket av detta är mer eller mindre sant. Jag har själv erfarenhet av en fysioterapeut som hjälpt mina hästar oerhört mycket då jag tävlade som mest. Denna person är en av de mer professionella jag mött inom ridsportvärlden. Hon är diplomerad equiterapeut och har även genomgått en vidareutbildning (som mestadels är för veterinärer) i Holland vid namn Focus on the equine spine. Hon är oerhört kunnig och har bland annat hittat en senskada på min förra häst som jag inte hade en aning om själv. Detta blev konfirmerat när hon bad mig åka till veterinären för ultraljudsundersökning.

Denna skara av oerhört seriösa och duktiga fysioterapeuter finns och skulle kunna göra ännu större nytta för landets hästar om de fick en chans att samarbeta mer med veterinärer. Dessa människor skriver bland annat journal varje gång de undersöker/behandlar hästen och har som policy att inte ta sig an sjuka hästar, utan istället jobba med förebyggande vård eller rehab, exakt där veterinären ofta inte ser hästen och behöver hjälp! Det handlar inte om att ta veterinärens patienter utan om att underhålla hästarna och märka I TID om något är fel så att hästen då kan rekommenderas till en veterinär.

Tyvärr fungerar det inte så på de flesta ställen idag. Många djurägare har större förtroende för sin fysioterapeut än för veterinären och åker dit istället för till veterinären om hästen är akut halt. Eftersom fysioterapeuten inte har samma utbildning som veterinären så kan skador missas precis som en veterinär säkerligen kan missa muskelömhet i större utsträckning eftersom man inte jobbar lika mycket med det som fysioterapeuten gör. Det blir ett "hysh hysh" om vem som behandlat hästen och många hästägare berättar inte för veterinären vad fysioterapeuten sagt. Alternativt berättar de men eftersom veterinärer oftast inte har så stort förtroende för fysioterapeuter (i alla fall inte såna de inte känner till) så lyssnar de knappt på vad hästägaren säger. Det kan också vara så att hästägaren berättar vad fysioterapeuten hittade 2 v tidigare och det kanske inte alls är samma problem som hästen nu har. Då tappar ju veterinären ytterliggare förtroende för fysioterapeuten eftersom det inte är samma fel som hästen nu har. Vi har en tredje part som medlar (hästägaren) och skapar missuppfattning istället för att veterinären pratar direkt med fysioterapeuten som ofta undersöker hästen.

Förutom dessa oerhört duktiga och seriösa fysioterapeuter så finns det även andra, mindre seriösa, vissa rent ut sagt oseriösa. Enligt min uppfattning är det också dessa som många gånger förstör för de seriösa. Jag har själv sett en kiropraktor komma in i ett stall, känna igenom ryggarna på 4 hästar som stod på stallgången samtidigt, konstatera att 3 av 4 var låsta i korset och att den fjärde  hade SI leds problem. Ingen av hästarna undersöktes i mer än 3 min var, ingen gjorde rörelsekontroll och alla fick samma behandling. Denna behandling bestod av att båda bakbenen drogs upp i luften en gång var och att 4 akupunkturnålar sattes kring korset. Detta kostade 700 kr per häst och personen åkte därifrån inom en h. Jag blev minst sagt förundrad...

Vad är då lösningen på detta problem? Idag inser många veterinärer att detta är ett problem och försöker lösa det genom att välkomna kontakt med fysioterapeuter och eller själva vidareutbilda sig inom kiropraktik och akupunktur. Det visar att vi är på väg åt rätt håll.  Detta kommer dock inte alla veterinärer kunna göra utan vi måste ha duktiga och seriösa fysioterapeuter som vi kan samarbeta med och som kanske kan hjälpa oss att sköta rehab och underhåll för hästen. Hästen behöver inte vara frisk för att den är ohalt och jag tycker att alla som behandlar hästar måste bli bättre på att inte släppa patienterna direkt. Veterinären kan inte hinna allt och därför måste vi fördela uppgifterna och kommunicera med varandra.

Om nu fysioterapeuternas utbildning inte är fullbordad enligt vissa, kan inte SLU inleda ett samarbete med dem, utöka utbildningen och koppla ihop den med veterinärutbildningen? Veterinärerna kan sedan lägga till allt det som de anser saknas! Man kan höja statusen på hela utbildningen och samtidigt få en nationellt erkänd legitimation. Motståndarna drar nu in argumentet om vetenskapliga studier. Det finns vetenskapliga studier även om de inte är gjorda i Sverige. Min fysioterapeut som vidareutbildade sig i Holland läste flera publicerade artiklar på området och undervisades av några av världens främsta neurologer på häst. Och med tanke på efterfrågan så kanske det säger en del om att detta yrke behövs. Och om vi inte kan påverka hästarnas muskler, varför åker då svenska veterinärer utomlands och vidareutbildar sig inom kiropraktik?

Värt att nämna är även att vi har en heltidsanställd sjukgymnast på smådjursavdelningen på skolan som jobbar med rehab, helt otroligt duktig! Men det är smådjur det......

Kolla länken:

http://www.focusontheequinespine.com/

Trevlig kväll!

/Izabella