31 januari 2015, 16:18
Nordic Equine Veterinary Conference
Hej hopp!
Just nu pågår Nordic Equine Veterinary Conference i Stockholm. Det är en årlig internationell konferens för hästveterinärer. På konferensen hålls det föreläsningar i medicin och kirurgi där man lyfter fram gammal beprövad erfarenhet och fakta kombinerat med ny forskning. Föreläsarna är specialiserade och har mycket erfarenhet i just det ämnet som de talar om.

Det är också utställning med nya veterinärprodukter samt sociala events med mingel, middag mm för deltagarna där man får chans att träffa och prata med hästveterinärer från hela landet och övriga Europa.
Konferensen började igår och håller på hela helgen. Det har hittills levt upp till förväntningarna med mycket bra fakta. Det har även varit kul att se så många av landets hästveterinärer på ett och samma ställe. Jag har träffat och pratat med flera veterinärer som jag själv ser upp till oerhört mycket! Och det känns konstigt att flera av dem vet vem jag är. De är ju du som är den "bloggande veterinären". Man vet inte riktigt hur man ska responda på det, men det är jag ju. Är man inte erkänd som en stor kirurg så får man vara "bloggaren". I alla fall ettag till;) Det har jag inget emot, det är eg bara kul att så många, även veterinärer, faktiskt läser bloggen! Tack Hippson för möjligheten att skriva här!
Nu sitter jag och lyssnar på en reproduktionsexpert från USA som pratar om Granulosacellstumörer på ston, vilket gör att de får hingstbeteende. Får skriva om det senare!
Bäst/mest intressant hittills var nog faktiskt svenska professorn Ove Wattle och hovslagaren Henrik Janssons föreläsning om felaktiga benställningar på föl och vad man ska göra åt dem. Erfarenhet, vetenskaplig fakta blandat med humor blev mycket underhållande. Något annat extremt intressant var den skotska kirurgen Patrik Pollocks föredrag om kejsarsnitt. Det måste jag definitivt skriva om här i bloggen.
Det härliga med de duktiga och erfarna veterinärerna här är att de har släppt all prestige. Det är nästan som att de blir mer och mer ödmjuka för varje år de jobbar. Eller kanske så är det ren personlighet? Jag upplever ofta att folk med mer kunskap är mer ödmjuka, det stämmer ganska bra in på: "ju mer man kan, desto mer inser man hur mycket man inte kan". Jag trodde själv att jag var en excellent hästägare som gjorde allt rätt innan jag började på veterinärprogrammet. Ju mer jag vet, desto mer ser jag upp till andra och ser hur många sätt som kan vara den rätta vägen.
De personerna jag syftar på berättar inte alls om hur fantastiska och duktiga de är (fast de är det). De berättar om sina erfarenheter och hur de kommit fram till hur man inte ska göra (de berättar både om fall som gick dåligt och om fall som gick bra). De är också realister och väldigt ödmjuka och ärliga med vilka fall som har extremt dålig prognos. Även om man idag kan operera mycket och göra nästan "allt" med all ny teknik och kunskap så måste man välja sina fall. Alla hästar kanske inte ska räddas till vilket pris som helst?
Om man som veterinär ser redan när en häst undersöks att prognosen är mycket dålig, så har man ett ansvar att upplysa ägaren noggrant om detta. Både för hästens, ägarens och ekonomins skull. Alla som sitter o lyssnar här hela helgen gör det för att de är extremt intresserade av att rädda hästar men man är såklart också mån om att det skall gå bra i slutändan. Jag vill härmed lyfta fram att "vi" veterinärer verkligen tänker på detta och det diskuteras mycket inom kåren. Vi jobbar med hästar för att vi brinner för det (hade vi enbart velat tjäna pengar hade vi valt ett annat yrke. Jag funderade själv på att bli läkare eller gå på handelshögskolan pga ekonomin. Jag kom tom in på läkarprogrammet när jag gått på veterinär i ett år! Men valet veterinär var helt rätt! De som sitter här har ett stort intresse för att behandla hästar och vet att veterinäryrket är ett ständigt lärande där man hela tiden måste hänga med i den nya forskningen och utbyta erfarenheter.
Jag ser vad som ibland skrivs om att veterinärer minsann behandlar så mycket de kan bara för att tjäna pengar och håller kvar hästen extra länge bla bla. Ni som har den inställningen borde få lyssna på det jag hör under denna helg där man faktiskt ägnar en hel del tid åt att kolla på siffror om prognoser och vilka fall som kan bli bra och vilka som har extremt dålig prognos och som man inte borde gå vidare med för hästens och ägarens ekonomis skull (och ffa upplysa om extremt dålig prognos, om det är det samt prata om kostnader och intensivvård redan innan). Detta diskuteras verkligen inom veterinärkåren och det vill jag att ni hästägare ska veta.
Jag tycker det är bra att några av Europas främsta kirurger lyfter ämnet och faktiskt förespråkar att vissa fall och operationer inte borde göras, så att vi inte hamnar i snurran att hästarna behandlas för djurägarens eller veterinärmedicinens skull, även om vi kan göra extremt mycket idag....Jag vet att detta inlägg sannolikt kommer resultera i att några läsare börjar kommentera historier om hur behandlingar gick fel och hur dyrt det var mm mm. Det kan ni spara. Jag har läst massor av sådana historier. Det jag vill att ni ska veta är att det diskuteras mycket etik, moral, ekonomi, och vilka fall som har bra och dålig prognos. Självklart vill vi göra det bästa jobbet för alla inblandade!
Återkommer snart,
//Izabella
ANNONS:
ANNONS: