Nu kör vi, inte

Jag är imponerad.

Ridsporten är en materialsport utöver det vanliga. Jag har levt i tron om att det inte finns NÅGON sport som är klår våran på den fronten, men den här veckan har jag insett att jag har haft fel.

Körning är värre.

Om inte annat så kan jag lova att det väger mer och tar mer plats, och det är säkerligen dyrare också... Efter att Marie Kahrle visat oss runt i vagnslidret och selkamrarna på Flyinge ser vi vagnar och selar när vi blundar, både gamla och nya. Jag vill inte veta hur man transporterar allt man behöver och från tävling, tillsammans med, om man har tur en häst, otur (eller häftigare gren) sådär fyra hästar, lika många selar och gud vet vad...

Första körlektionen ägnades alltså åt en titt på utrustningen och ett otal varianter på den. Den andra var vi i stallet, gick igenom selning och hur man spänner för hästen. Det tog två timmar för oss att få till det. När vi hade spänt för hästarna, hann vi klättra upp i vagnarna, titta på utsikten i sådär 10 sekunder, sen fick vi kliva ner igen, spänna av vagnen och sela av hästen. Mer hann vi liksom inte på den lektionen. Jag lovar att vi hade ungefär samma känsla som lekisbarn, nyfikna och glada men lite tafatt vilsna... Marie har i alla fall ett fantastiskt tålamod med oss :)

På måndag ska vi alltså försöka göra om det där, förhoppningsvis fyra gånger snabbare, så att vi hinner köra lite också. Eller ja, åka vagn lär det väl bli i början, att köra är minst lika svårt som att rida misstänker jag...

Sophie var i alla fall en fena på att köra! Hästen heter Ohio, e. Quite Easy - Utrillo.