Oeffektiv tid är också tid

Vi pratade om tid häromdagen i stallet. Hur det alltid känns som att tiden inte räcker till, speciellt i stallet och allra mest nu under sommaren när man vill hinna med så myycket man bara kan. Det är för lustigt egentligen, man har sommarlov och semester för att få tid till att göra ingenting men ändå försöker man göra så mycket som möjligt. En av mina stallkompisar påpekade att hon nog hade tid, men att mycket av den tiden var "oeffektiv". Alltså tid då hon satt och kollade på tv, slösurfade, inte gjorde "något vettigt". Tänk om hon hade lagt den tiden på att städa istället! Eller rida! Eller springa! Eller något annat produktivt, effektivt, bra, nyttigt. 

Grejen är att jag tror inte att man bara kan ha effektiv tid. Det blir lite som Alfons Åbergs farmor sa om att ha tråkigt, man måste ha det för att kunna ha roligt. Om man jämt använde sin tid till att göra något... skulle inte glädjen och arbetslusten i att göra något försvinna då? Är inte den där oeffektiva tiden väldigt skön ändå?

Dagens bild av den ideala människan är en människa som gör sjukt mycket vettiga saker på otroligt kort tid. Och så funderar man på varför så många mår dåligt av stress... Ett stort steg tror jag handlar om att vara lika nöjd med sig själv efter att man har slappat i soffan en hel dag (utan att ens ha varit sjuk!) som man är efter att man har sprungit en mil och putsat alla fönster. För man är samma person i båda fallen och man är lika mycket värd i båda fallen, självklart egentligen men ändå känns det inte alls så för många. Mig själv inräknad! Men det är något jag jobbar på.

Ha en skön sommardag nu, vad ni än ska göra - eller inte göra - idag!