Oflyt

Mitt nickname här på Hippson är ju, som bekant för vissa, Flyt. Det beror helt enkelt på att jag för det mesta har flyt, eller snarare kanske besitter förmågan att fokusera och ta tillvara på flytet och ignorera det eventuella oflytet.

I dag har jag dock haft just det, extremt oflyt. Jag är helt färdig men jag tänkte ändå dela med mig, kanske för att utgöra ett varnade exempel för andra ;) .

Jag är ganska mycket en "sista-minuten-människa" vilket jag är fullt medveten om, så därför måste jag göra minutiösa planeringar för månader, veckor, dagar och timmar. Annars blir det kaos! Det här med avmaskningen hann jag inte riktigt med att planera, så jag har helt och hållet mig själv att skylla för att denna dag just blev helt kaosig!

Det började med att jag var sent ute med träckprovet, i onsdags kom svaret och jag kontaktade direkt "min" veterinär som skulle skriva ut ett e-recept. I morse gick jag till apoteket men de hade inget recept i mitt namn, jag provade två andra i närheten, även där utan framgång. Gick hem och ringde vetten men han svarade inte - han måste ha glömt av eller inte uppfattat att det var brådskande!

Ringde flera olika veterinärer, men fick inget svar eller hade redan missat telefontiden. Ringde även den klinik som Vidilab rekommenderar för rådgivning och receptskrivning, de var väldigt tillmötesgående men kunde inte skriva ut ett recept tills i dag. Till sist ringde jag min "hemma-klinik" som hade häcken full och inte kunde lova att de hann ringa in ett recept - som i så fall enbart gick att hämta ut på ett enda apotek som de samarbetar med (som inte ligger supernära mig).

Efter mycket om och men ringde de i alla fall och lämnade ett meddelande om att receptet var inringt och gick att hämta ut på detta apotek. I sista minuten (så klart!) svepte jag in på parkeringen och tog en nummerlapp, självklart var det fem långsamma damer före mig så jag var redan då orolig att jag knappt skulle hinna före stängning.

Till slut - min tur.

Då hittar de inte mitt recept! Jag uppger både mina namn + hästens namn om de skulle råkat tro att det var jag som var döpt till Florentina, men nej! Det fanns minsann inget avmaskningsmedel.

"Hjälper det om jag säger vad medlet heter?" frågade jag aningen stressat.

"Nej" snäste tanten av, "Det spelar ingen roll, det finns inget här säger jag ju".

Uppgivet och håglöst gick jag tillbaks till bilen (efter att först ha försökt ringa kliniken som så klart hade stängt för dagen), men så fick jag en snilleblixt och lyssnade på meddelandet igen - kunde jag ha missuppfattat att de sagt "Hej, vi har INTE ringt in ditt recept"??

Nej, det var klart och tydligt inringt och jag susar in på apoteket igen, tre minuter före stängning. Även nu med ett par långsamma damer framför mig i kön, men den här gången tänkte jag inte ge upp förrän avmaskningsmedlet var i min hand. Mycket riktigt fanns medlet där, kliniken hade missat ett "E" i mitt efternamn!! Men på riktigt, kom igen, hur stor är sannolikheten att det finns ett recept till en helt annan Li Åsbring på exakt samma avmaskningsmedel som exakt samma veterinär har ringt in under exakt samma tidpunkt? Think outside the box, snällaste apoteksbiträden! (Tänkte jag för mig själv, i själva verket sa jag typ "Tack snälla du för hjälpen" - är inget fan av att agera i affekt).

Hur som helst är jag glad att jag var enveten och gick tillbaks in, Loppan är nu avmaskad i tid inför betessläppet och jag kan pusta ut.

Sensmoralen i den här historien borde vara raka motsatsen till mitt livsmotto som följer:

"Skjut inte upp till morgondagen det du kan skjuta upp ytterligare en dag."

Skämt åsido. Förutom denna maskmedels-dramatik har jag hunnit med att jobba av massor av "gammalt groll" vilket jag är sjukt nöjd över, och så har jag fått ett superfint och genuint mail från en läsare. Jag blev verkligen otroligt glad, rörd och lite mallig (ocharmigt kanske, men sant). Tusen tack för det, det värmde!