Om du tyckte du hade en dålig vecka...

...ja då kan du ju tänka lite på mig. Anledningen till att det totalt saknats blogginlägg sista två veckorna är för att jag inte riktigt vet var jag ska börja, men jag undrar vilken spegel jag har krossat, hur många stegar jag har gått under, och hur typ en hjord svarta katter kunde springa över vägen utan att jag märkte det.

Så här är det. Strax efter att jag hade skrivit det här inlägget, så började Mistral, från en dag till en annan, kännas lite konstig. Inte ofräsch egentligen, men han låg fruktansvärt tungt i handen och stretade och visade att han inte alls var nöjd, och det var inget som gick över med ridning. Inte likt honom, som varit mycket fin att rida sedan han sattes igång.

Vad det än skulle kunna tänkas vara, så kändes lite vila rätt, jag jagade efter någon som kunde titta på hans tänder, men varenda veterinär som är duktig på tänder verkade vara på semester. Typiskt, fick tid på Strömsholm 8/8, en bit att åka men bra att kolla så snabbt som möjligt. Någonstans får man ju börja, och det var ändå dags att titta. Hade också sedan tidigare tid för att prova sadel 7/8, och det är ju inte fel att se över den heller.

Under tiden fick han ta det mycket lugnt, bara lite lättare lösgörande arbete från marken. Började i slutet av förra veckan se lite, lite ojämn ut fram, något stum i ryggmuskulaturen. På lördagen tappade han första skon på hela sommaren, ååh vad flyt... Världens bästa hovslagare spikade på den på söndag morgon, det var väl ungefär det enda som gått bra i den här historien. En natt på stall för honom och Nora. Nora smått vild att rida dagen efter, hon får lite myror i huvudet av att vara inne.

Tittade på Mistral på söndagen, nu var det tydligt att han inte var jämn. Att kolla sadeln var ju såklart helt uteslutet. Ringde Strömsholm på måndagen, bad att få hältutreda honom också, det känns ju inte bra att han blir sämre av att göra ingenting.

Kommer till Strömsholm på tisdagsmorgonen, han ser riktigt knackig ut, halt höger fram och höger bak, mycket spänd i överlinjen. Ingen bjudning över huvudtaget, fullt förståeligt... Men vi hittar inte varför. Bedövning släcker inte, ingen direkt böjprovsreaktion, kiropraktor känner igenom honom men inte blev vi klokare av det. Inget i munnen heller.

Världens snällaste patient på Strömsholm 

Under tiden har lilla Nora stått inne, och eftersom Mistral ska äta medicin och hon ska tävla kan dom inte gå i samma hage. Mistral får gå på bete med två andra, och vi har annat lämpligt sällskap till Nora i form av en valack hon gått med förut, och ett sto som denne går med i vanliga fall. Åker och tränar med Nora på onsdagen, eftersom hon stått inne två nätter var hon mer vild än tam så det var inte det bästa vi har gjort. (Som bonus haglade det så mycket att jag trodde taket skulle rasa in, fröken blev inte mer avspänd av det..) Myrorna i huvudet hade det otroligt kämpigt, men efter en natt ute var hon betydligt bättre så jag kunde ändå känna lite hopp i tillvaron. Behövde inte börja om helt från början. Thank god.

Då kan man ju tycka att det räcker med tråkigheter nu, även om båda skriker efter varandra och det kanske inte är den roligaste situationen, så finns det ju ändå någon sorts plan. Nora skulle åka till Boxholm och tävla, tillsammans med valacken hon går med.

Så, när jag vaknade fredags morse sken i alla fall solen, vi skulle lasta vid fyra-tiden, så dagen skulle bestå av att rida och packa och polera häst. Nu blev det dock inte riktigt så. Valacken, tillika hag- och tävlingskompis, hoppade in på tre ben, och en kvalificerad gissning är att det är Nora som ligger bakom. Sparken har tagit rakt på kotleden. Åker med till veterinären, inget på röntgen men ledvätskan är grumlig, skickas vidare till Ultuna för att kunna spola ur leden. Vet inte hur operationen gick, jag håller tummar och tår för att det går vägen, en jättefin häst med framtiden för sig. Egen uppfödning och allt...

Hallå, hur mycket oflyt kan man ha på en och samma gång? Hur dåligt kan det bli? Klappa på era hästar och njut av varje stund i sadeln, för man vet aldrig hur länge lyckan varar.

Då får vi se hur det här går då...