Om terränghoppning och hästshopping

Februari har erbjudit fortsatta plusgrader här i norra Tyskland - och inga är lyckligare än fälttävlansryttarna som återigen kan få växla upp galoppen och äntligen stilla suget efter att få hoppa över ordentliga stockar och stenar igen. Träningsdebuten på Peter Thomsens terrängbana för året var visserligen inte jätteglamourös, grått dis och +2, men kul hade vi allt! Malin är en bra coach, min terrängridning är antagligen det jag kommer utveckla mest under året - här putsas nu anridningsteknik för olika typhinder, det får nog bli ett inlägg för sig tids nog, men förutom ordning på hästen så är nummer ett att själv vara i balans och beredd på vad som helst. När som helst.

Så, ja, 2015 firar jag mitt 19:de år av regelbunden ridning och det jag tänker mest på i sadeln för tillfället är att trampa ner hälen. Så är det med det. Malin har en brutal stabilitet i sin sits, och tittar man på Peter så är han i en helt egen division. Enastående. Men så är han också en av de bästa i världen - det är bra med goda förebilder på nära håll. 

Earl Grey, 6 år e. Numero Uno, som ägs av Matilda Mårdh som är au pair här.
Det är hon som tar alla fina kort!



Stallets nya tillskott har även de fått testa vingarna på terrängbanan och har gjort det galant. Att hitta bra fälttävlanshästar är som bekant ett knivigt kapitel, det är så mycket de ska vara bra på.

Vad är det då man vill ha? Vad tittar man efter? I slutändan handlar det förstås mycket om känsla, och olika ryttare föredrar förstås olika typer av hästar.

Till att börja med är en bra fälttävlanshäst även en bra hopphäst, så man är inte "ensam" i sitt letande. Till skillnad från en hopphäst måste förstås alla tre gångarter tas med i bedömningen - att de är rena och taktmässiga är en grundförutsättning för dressyrens skull. Det finns även exempel hästar med dressyrstam, men med bra hoppförmåga, som gjort sig bra som fälttävlanshästar.

Den bör vara av lättare typ, korrekta benställningar är en klar fördel eftersom benen ska tåla relativt stora påfrestningar. Övrig exteriör spelar givetvis in, den är ju tätt förknippad med ridbarheten tillsammans med psyket. Till allt detta läggs då till att de helst ska ha mycket fullblod i sig för uthållighetens skull - något som är svårt att hitta.

Provridningen blir ju aningens avancerad den med - även om de flesta hästar gillar att hoppa terräng är förstås det optimala att kunna testa hästen även ute. Om det går försöker vi ha åtminstone yngre hästar här på prov under en tid för att kunna testa dem i olika miljöer innan eventuellt köp, och då även se hur de tar emot träningen då en del av dem varit ganska gröna. Klar fördel då det blir ett säkrare köp, och egentligen ingen nackdel för hästen/säljaren heller eftersom den under tiden får allsidig utbildning och miljöträning.

Inom en vecka är stallet fullt, då har vi alltså avancerat från 12 till 22 hästar. Det rör visserligen på sig hela tiden, men kul är det! Och det är roligt med fler människor i stallet också förstås, som tur är har det antalet följt med hästarna :)

Men Chico är kvar han, han har gjort sin allra bästa dressyrträning hittills där jag hade riktigt bra känsla, och tänka sig, ju mer lösgjord och genomsläpplig han blir, desto bättre hoppar han :) Han glad att få vara på terrängbanan igen, precis som jag alltså, och om en vecka smyger vi alltså igång tävlingssäsongen med en hopptävling. Tänk att vi överlevde vintern i år också...