Ont om hästar

Det här är ännu en vecka i mitt liv som har gått rasande fort. Poff så försvann den bara? Det är dock en ganska ovanlig vecka på ett sätt, för jag har inte sett en enda häst på hela veckan. Med både Lilleman och Anna bortresta så blir det inte så mycket häst som det borde vara. Dock skall vi kvällsfodra imorgon kväll, så då blir det lite häst ändå.

Så vad gör man då när det inte är några hästar? Man kör en repris från 2009 helt enkelt :) Här är ett gammalt inlägg om vad man behöver för utrustning för att få en lyckad första dag i stallet:

Att rida är en konst sägs det. Jag skall här och nu guida alla nybörjare genom grunderna i denna konst så att ni inte behöver göra någon tavla, även om det nu är en konstig konst.

 
 
Det finns de som hävdar att hästen och ryttaren är grunden i all ridning, men det är totalt fel. Grunden till all ridning stavas utrustning. Med rätt utrustning kan man lura även den mest inbitna hästmänniska att tro att man faktiskt har koll, även om man i själva verket har noll koll. Det här är en lämplig grundutrustning att införskaffa innan man börjar tänka på att lära sig rida, med början framifrån på ekipaget:

• Kandar är ett måste. Det är bara amatörer som rider på träns. Dessutom går det enklare att styra hästen ju fler snören det finns att dra i, och desto mer metallskrot som man kan pressa in i hästens mun. Viktigt är också att kandaret är riktigt riktigt dyrt. Billiga grejer är för dåliga hästtjejer (talesätt i hästvärlden).

• Bett behövs det två stycken av till ett kandar. Ett bett är en metallstång med en ögla i varje ände där man fäster snörena som man styr med (kallas tyglar, se nedan). Helst skall öglorna i ändan på de båda betten gå utanför hästens mungipor. Ju skarpare bett desto bättre är det enligt hoppryttarna. Det mest kända märket på bett heter Sprenger. Det uttalas "spränger" vilket säger det mesta om den funktion man vill uppnå med ett bett.

• Tyglar har två olika funktioner. För det första används de för att styra hästen i rätt riktning och för det andra så kan man (helt uppenbart) använda dem för att hålla sin egen balans, så att man inte trillar av hästen. Att trilla av gör inte bara ont utan är även oerhört pinsamt. Ungefär lika pinsamt som att lägga av en brakfis vid middagsbordet den första gången du är hemma hos tjejens föräldrar. Det finns många olika sorters tyglar, välj de dyraste så är du helt rätt ute.

• Sadel finns i mängder av modeller och märken. Återigen, välj en av de dyraste så riskerar du inte att betraktas som en nybörjare. Vi har redan slagit fast att utrustning är grunden i all ridning. Därför är det en mycket bra idé att först köpa en sadel som du gillar och sedan ta med denna när du letar häst. Passar sadeln på hästen så köp hästen. Att göra tvärtom, det vill säga att köpa en sadel som passar din häst, är en närmast omöjlig uppgift.

• Schabrak heter den filt som man lägger under sadeln för att skydda den svindyra sadeln från att skadas när hasten rör sig. Färgen på denna filt måste matchas mot dina egna kläder, hästens färg och med en eventuell flughuva. Som ni hör krävs det ett ganska stort antal schabrak, köp minst tjugo till att börja med, gärna fler.

• Stigläder ser ut som långa läderskärp och har numrerade hål. Dessa fästs i en krok i sadeln och i dessa hänger man sedan sina stigbyglar (se nedan). Ett normalt skärp i läder kan man köpa i en klädaffär för cirka 100 kronor. De brukar finnas upp till en meters längd. Ett stigläder är lite mer än en och en halv meter långt och kostar mellan 5 och 15 gånger så mycket. Av detta kan man sluta sig till att det är väldigt dyrt att stansa in nummer vid hålen.

• Stigbyglar finns även de i många olika modeller och märken. De är till för att du skall ha fötterna i dem när du rider, vilket i sig inte känns så märkvärdigt. Förmodligen så görs 95 procent av alla stigbyglar i samma fabrik i Kina och sedan, beroende på vilket märke man klistrar på dem så kostar de väldigt olika mycket. Naturligtvis så väljer man, trots detta, de dyraste.

• Ryttarens utrustning Har jag inte redan tidigare varit tydlig nog, så kan jag inte nog understryka att när det kommer till den egna utrustningen så finns det inga genvägar. Här är det plånboken som talar. Välj genomgående det absolut dyraste som finns i affären och du kommer att se ut som en genomsnittlig ryttare. Trots att riktiga hästmänniskor inte rider med hjälm, eftersom de är så skickliga ryttare att de helt enkelt inte trillar av hästen, så rekommenderar jag ändå att man köper en hjälm som man använder de första tio gångerna man rider. Det enda man absolut inte köper i en affär är ridstövlar, dessa måste nämligen specialbeställas och måttanpassas för den där riktigt exklusiva hästmänniska-looken.

Det var väl allt att komma ihåg vad gäller utrustning. För ett ännu bättre resultat så kan jag varmt rekommendera att man även ägnar sig åt så kallad namedropping. Du slänger helt enkelt in lite namn (helt tagna ur luften) där det passar i samtalen i stallet. På så vis framstår du som en erfaren och känd person i hästvärlden.