Oseriöst kvalsystem.

Jag har berört detta i tidigare inlägg, men kan inte låta bli att ta upp det igen.

Man ser nu fler och fler exempel på att det s.k. "kvalsystemet" inte fungerar. Många ryttare, som uppnått kvalprocenten rider från MsvB till de högsta klasserna med under 60% beroende på att de inte är i närheten av den aktuella nivån. Det är inte så konstigt, eftersom det som kallas för kval inte är något sådant.

I skolan skall man vara godkänd för att få flytta till högre klass. Men där gör man inte examen på den nya nivån den första skoldagen. Man har normalt ett år på sig för att lära sig vad som krävs. Men inom dressyren tävlar man redan från första start tillsammans med redan etablerade ekipage.

Det visar sig också att många ryttare uppfattar 62% i aktuell kvalklass som ett omedelbart klartecken för att rida nästa högre klass. Men en kvalklass måste givetvis innehålla de svårigheter som möter på nästa nivå. Och det är inte bara teknik och rörelser utan innefattar också krav på en utvecklad form, som ger tillräcklig styrka och balans för att kunna genomföra ett godkänt program. Detta gäller i högsta grad övergången från Lätt till Msv klass och från IntI till IntII och Grand Prix.

Med det nuvarande systemet förbättrar vi inte kvaliteten i dressyren på de högre nivåerna. Det har en förbättrande effekt på LättA (MsvC) nivå men det är inte en "kvaleffekt". Men vad skall man då göra?

Jag anser att man skall öppna de regionala tävlingarna för alla klasser. Där skall det räcka med en domare på alla nivåer. Sedan arrangerar man kvalklasser till nationell tävling med tre domare på respektive nivå. Detta skulle både stimulera breddsporten och skapa en högre standard  i alla klasser.

Enligt min uppfattning är det rådande systemet både felaktigt och opedagogiskt.