Pernilla André – en unghästveteran

  
Hippson fick en pratstund med Pernilla André Hokfelt, som ridit femårskval med två hästar under tisdagen. Hon lyckades dessutom kvala både hingsten Adriano och stoet Roma till finalen på torsdag!
  
Hur känns det?
- Det är jättekul! Att båda två skulle kunna gå till final hade vi nog inte vågat hoppas på. Och det är härligt och speciellt att vara i Falsterbo, med stämningen och det fina vädret. Jag har ju mer eller mindre växt upp här, som barn sprang jag runt och jagade autografer och så småningom fick jag rida...
  
Berätta om dina hästar.
- Roma har jag bara ridit i knappt en månad. Hon ägs och rids egentligen av en elev till mig, Josefine Lunn. Men så fick Josefine jobb som hästskötare hos Patrik Kittel i Tyskland. Hon tog med sig sin sexåring som ska säljas och så blev Roma kvar i Sverige. Hennes mamma Eva Cavell bad mig rida stoet och Roma kvalade till Falsterbo ganska direkt. Vi har sagt att jag rider på och så får se hur det går. Hon är sex år och har haft föl, så hon ligger därför lite efter. Men det är en fin häst!
- Adriano var rädd för gräsmattan de lagt ut runt banan i dag, den fanns inte där när vi var här och tränade i söndags. Men han blev ändå inte hysterisk utan skötte sig jättebra. Jag håller på att rida in mig som delägare i honom, jag och uppfödaren Christina Ohlsson skrev nämligen kontrakt i Globen. Jag äger 20 procent just nu, men det ökar med utbildningsgrad och om han klättrar i klasserna.
- Extra roligt med Adriano är att jag red hans mamma här i Falsterbo för 20 år sedan. Det var min allra första unghästfinal och hon var den första stora häst som jag utbildat själv. Adriano är hennes sista levande avkomma så jag känner lite extra för honom. Mamman präglar ofta psyket på hästen och han har ärvt hennes fina temperament. 
  
Är han visad som hingst?
- Han är visad och godkänd i Tyskland. Men Christina som äger honom sitter med i Avelsvärderingsnämnden här i Sverige, därför får han inte visas här. Eventuellt försöker vi få honom godkänd på prestation senare, det beror lite på hur det går. Men det primära är att han ska bli tävlingshäst.
  
Hur många år har du ridit i Falsterbo?
- Första gången var som sagt för 20 år sedan och jag tror bara att jag har missat något enstaka år sedan dess, det var när jag bodde i Norge. Men det är fortfarande jättekul att vara här!
  
Vilken häst är bäst i stallet just nu?
- Det är Wladimir O. A. Men han blev kastrerad efter Globen i december och det har tagit tid för honom att komma tillbaka, han har haft lite infektioner och så. Han är ju tio i år och det är en stor omställning för dem att kastreras så sent, veterinären säger att det kan ta uppemot ett år att bli helt återställd och i tävlingsform. Men nu går det åt rätt håll! Å andra sidan är han bara tio och har redan gått Grand Prix. Så det är ingen brådska.
  
Hur laddar du inför torsdagens femårsfinal?
- Jag kör hem hästarna och rider på som vanligt. Man ska inte krångla till det för mycket med dem, det handlar ändå så mycket om dagsform i unga år. Mina var till exempel väldigt lugna när vi var här och red inne på banan i söndags, men när Adriano kom in i dag blev han ändå spänd. Det är skönt att kunna åka hem emellan, vi har bara en timmes resväg. Fast vi får åka med två transporter eftersom jag har en hingst och ett sto. Adriano är lite väl förtjust i Roma för att det ska gå att köra dem ihop…
  
Vad är ditt råd till den som har en fyraåring – och som vill försöka kvala hit nästa år?
- Ta hjälp av en duktig tränare och lägg upp en bra plan. Se till att du har tid att ta träningen i trappsteg; rida och vila, rida och vila. Sedan är hästarna individer, vissa behöver lära sig skänkelvikning först och andra förvänd galopp. Bestäm dig för delmål så behöver du inte bli så stressad.
- Många uppfödare kommer på att de vill försöka kvala sin häst för sent. Det är i så fall bättre att lämna bort hästen till ett proffs lite tidigt på säsongen och sedan ta hem den en period innan det är dags igen. Då behöver det inte heller bli så dyrt.
- Sedan tycker jag inte att man behöver ha för bråttom med att komma ut och tävla. Det viktigaste är att systemet fungerar och att hästen är trygg med ryttaren. Börjar man tävla för tidigt kan det leda till att unghästen får dåliga upplevelser och blir rädd.   
  
Text & foto: Anki Yngve
 

Pernilla och femårige hingsten Adriano.
 

Många av femåringarna blev rejält skärrade inne på banan, bland annat Minna Teldes Dunhill.