Positiv feedback och glädjen att dela med sig

Hej!

När jag denna sena fredag gick ner för att fodra hästarna tänkte jag igenom dagen. Gården har verkligen blivit klädd i vårens ordning och reda efter veckans intensiva arbete med mockning och krattning. Kroppen borde vara tröttare än vad den egentligen är, men under dagen har jag fått rejäla glädjeskutt i bröstet. Hjärtat har bokstavligen talat slagit några extra slag och jag blir helt tårögd när jag fått de spontana hälsningarna.


Så här tackar hästarna för omvårdnaden <3 

Under den tidiga morgonen fick jag ett meddelande från en tidigare kund. Hennes häst hade varit på återbesök i veckan. Detta efter att man återigen ökat på belastningen och ridningen. Det blev tummar upp från veterinären! Denna häst ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Min magkänsla sa nämligen att man inte riktigt var inne på rätt spår när det kom till vad som var fel på henne. Jag är, som jag alltid understryker, inte för fem öre en veterinär. Men jag ser saker. Ser dem arbeta, lyssnar och tittar på hästen. Den här hästen gav mig inte signalerna om att vi hittat rätt. Jag minns så väl när jag var säker på vart problemet satt. Och det är fördelen med att jag ofta jobbar med veterinärer jag känner. När jag höjde min röst blev den hörd. Både från ägaren och veterinär. När jag pekade på vart jag tyckte att skadan satt tog det inte lång stund innan ultraljud kunde bekräfta vad jag kände i magen. Vi hade hittat en orsak. Efter det började vi arbeta framåt. Ägaren har sedan tagit över det viktiga uppbyggnadsarbetet och det går riktigt riktigt bra! SÅ kul!!

Och som inte det var nog. 

Någon timme senare får jag ett meddelande från ytterligare en tidigare kund. En bild på hästen i solen. I stor hage. Första gången på ett år! <3 MÅLBILD! Även där en rapport om att ridningen är igång och en hel bana är hoppad!

Det gick hur lätt som helst att mocka boxarna efter att få dessa meddelanden. 

MEN, som om inte det var nog!

När en hästägare kom på besök fick jag en överraskning om två godispåsar med ord om att jag inte ska sluta vara den jag är och hur uppskattat det är med arbetet jag lagt ner på hennes häst.

Är inte den här dagen den största boosten så vet jag inte vad. Men det som fullkomligt blev grädden på moset var vad som hände när jag kom till förskolan för att hämta Towe. När jag anlände fick jag veta att hon hade gjort en plan. Allt var väldigt klart och tydligt enligt personalen. Towes ponny ska komma på besök och alla barn som vill ska få rida på henne. Efter att detta genomförts ska alla gå ut i skogen och leta efter påskägg. 

Jahopp! Säger hon det så måste det ju vara sant. Jag vill inte vara den som förstör hennes planer, så jag lovade personalen att infinna mig på en av dem önskad dag och tidpunkt. Men jakten på påskägg får de ansvara för. Sagt och gjort, de står för påskägg, jag för ponnyridning och vi slår ihop det med en påsklunch för barnen. Kan man ha en bättre förskola än vår? Så otroligt gulliga. Och min dotter - hon tycker det är viktigt att man delar med sig <3


I morgon ska vi planera om Persilja ska ha påskfjädrar i manen och svans under besöket!

För mig har detta varit en glädjens dag med den gemensamma nämnaren hästen. Jag känner mig så otroligt stolt över att jag får vara en medspelare i andra människors hästliv. En som dock tröttnade på mig under dagen var Lunatic. Han tyckte att jag och traktorn gärna fick lämna hans hage, var det verkligen nödvändigt att mocka just när han beslutade sig för att ta en tupplur?
Nå väl, vi kom överrens om att han skulle sova en bit bort istället så vi fick göra färdigt. Gammel-gubben har ju blivit 23 år nu. Så honom säger man inte till, man ber honom överväga sina alternativ ;-) 


"Stör inte, jag sover!"


Hoppas ni alla får en underbar helg! 

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby