Provridningen som slutade i blodbad...

Hallå!

I förrgår var jag och min kollega Saga nere i Skåne och provred ytterligare en häst!

Denna gång gick det inte riktigt som planerat. Jag tror hästen var aningen lite för svår för mig. Detta var en väldigt känslig häst, som blev lite rädd när jag hamnade lite ur balans när jag skulle sätta igång honom i trav. Jag tror det kanske att det blev två steg i trav innan han blev otroligt bakskygg och började studsa och skena i galopp istället.

Redan när jag satt upp på hästen visade han lite tecken på bakskygghet och ägaren fick leda oss några varv innan vi kunde skritta runt själva i lugn och ro. När vi skrittade runt några varv så kändes de stundvis riktigt bra och han gick superfint.

Jag hade fått reda på att detta var en svår häst som var väldigt känslig, men vi (jag och min mentor i samråden med ägaren och tränaren till hästen) kom fram till att det kunde ju ändå vara värt att ge det ett försök.

Jag tror dock att det påverkade mina ryttaregenskaper väldigt mycket, att jag redan sedan innan visste att denna häst lätt blev spänd och orolig. Så som sagt så blev jag redan vid första steget när vi hamnade ur balans stel som en pinne, vilket säkert skrämde honom än mer.

I samma sekund som han började skena bestämde jag mig för att detta vill jag inte åka med på och kastade mig av hästen.. rakt ner i manegesanden.. Dock kanske det inte var det smartaste att landa på huvudet, dessutom har vare sig jag eller Saga något minne av att jag försökte ta emot mig själv med händerna utan jag landade verkligen rakt på huvudet.. Min mentor kommer förövrigt aldrig att låta mig åka och provrida fler hästar utan utbildad intensivvårds-personal som han själv.

Jag är så glad att Saga var med, hon var en utmärkt läkarvikarie, nu när min mentor var tvungen att jobba. Efter att jag stöp rakt ner på huvudet ifrån hästen rusade Saga fram till mig och tog tag i min arm, "stanna kvar, stanna kvar" -sa hon, men världens lugnaste röst. Jag var ju i full färd med att studsa upp igen precis som inget hade hänt. Först kändes det som att absolut inget hade hänt, det var först efter en liten stund när jag såg att blodet började rinna ner för mitt ansikte som jag insåg att jag nog ändå hade slagit mig rätt rejält. Jag fick spendera över en halvtimma inne på ridhustoaletten med att försöka tvätta bort all sand ifrån mitt ansikte och mun, ja efter att jag hade samlat mig så mycket så att jag kunde stå upp igen då. Jag var allt nära att gå ner för räkning ett tag där asså.

Sedan åkte jag och Saga och köpte glass, is, isvatten. Glassen var som tröstmat och all is var till att kyla skadorna en smula.

Jag hoppas att denna hästen får komma till någon lite mer van ryttare som han kan känna sig trygg med. Bästa hade nog varit en trygg, mysig tjej precis som den tjejen som har haft honom nu i två år. När hon red på honom såg det väldigt trevligt ut. =)

Nu är det bara två timmar kvar tills jag åker till Tyskland, whoppie!

Kram på er!

Ps. Jag skickar GPS-kordinater, vart jag befinner mig till min mentor Magnus när jag är framme i Tyskland. Han har lovat att komma och rädda mig om jag blir kidnappad. Ds.

Bjaarving @ Instagram

EnAnnorlundaDressyrsatsning@gmail.com