PUST och gummibåt till op-hästen!

Halloj! Izabella här.

Nu är jag nyss hemkommen från skolan och kastar i mig lite mat för att snart åka till stallet. I helgen är det träning för Wieger de Boer igen och jag känner för ett litet pepp-talk. Var och tävlade med lilla pållen igår, men som många andra gånger laddade han över inne på banan och blockerade. Även om det går fantastiskt på träning + framridning så blir han så nervös/spänd inne på banan så att vi ofta galopperar genom travprogrammet. Man blir ju lite less men jag antar att det är meningen, för om allt gick lätt med en ny häst från början skulle man väl inte vara lika glad när man väl vann! Vi kämpar på och kommer med rapport från träningen efter helgen:) Med mig igår hade jag min underbara vän Erika Kusmin som agerade perfekt hästskötare och pepp-talkspsykolog i bilen på vägen hem. Hon matade mig även med hemmagjorde lussebullar och övertalade mig om att jag o pållen måste ha mer rutin tillsammans o att jag inte ska jämföra med andra hästar jag ridit innan. Hon har nog rätt! Vi var hemma från tävlingen halv ett inatt, och sen upp i morse på föreläsning! Så kom inte o säg att studenter är lata, iaf inte veterinärstudenter;)

Tur att man har skolan istället då! I 2 dagar har vi haft anestesiologi (läran om sövning) med en diplomate (överveterinär) inom ämnet, Helene Rohrback from Switzerland. Det är så kul när vi har proffsiga gästföreläsare. Jag blir nästan överpeppad och sitter hela tiden o tänker: "varför gör inte vi så?". I Schweiz på sjukhuset där hon jobbar opererar man alltid i team, precis som man gör på människor i Sverige. Man har minst en kirurg och även en narkosveterinär vars uppgift är att övervaka narkosen och lägga alla bedövningar. Det var mycket saker som de gjorde som vi inte gör här. Jag säger inte att något är bättre eller sämre men det var intressant o höra på hur viktigt hon ansåg att det var med smärtlindring och nervblockader. Vid deras operationer är alltså en veterinär närvarande endast för den uppgiften medan kirurger i Sverige ofta arbetar ensamma och sköter nervblockader samtidigt som de opererar. I Schweitz var akupunktur också mycket vanligt inom smärtlindringsterapi. Vi fick se bilder på en rullande kolikhäst som efter akupunktur faktiskt blev mycket lugnare än innan. Den svarade inte på läkemedel lika effektivt. Helene trodde att många hästar säkert avlivas för att de visar sådana oerhörda tecken på smärta, även om exempelvis koliken i sig faktiskt är på väg att bli bättre. Om man då kan hitta bättre sätt att smärtlindra så kan man ge mycket sjuka hästar längre tid för återhämtning innan vi dömer ut dem helt. Akupunktur är något som börjar bli större inom veterinärmedicin även i Sverige, och jag har tänkt skriva om det i bloggen en annan dag.

Helene pratade även om problematiken med hästar som faller i uppvak efter operation och skadar sig illa. Det verkar inte vara ett jättestort problem i Sverige men det händer ibland. När det väl händer får det oftast förödande konsekvenser med brutna ben etc. I vissa länder och på vissa kliniker har man löst det genom att låta hästarna vakna upp i en swimmingpool. Kolla nedan!

Den första varianten är en så kallad "gummibåtsvariant" där hästen sänks ner i en gummibåt med 4 ben. På det andra kortet så är hästen i vatten, men då gäller det att täcka ex. ett gipsat ben ordentligt så det inte läcker in vatten. Under hästen finns ett höj/sänkbart golv som man kan justera beroende på hur vaken hästen är. Ju mer den vaknar, desto mer höjs golvet så att hästen tillslut är ovanför vattenytan o bär hela sin kroppsvikt själv. Som ni förstår så är detta inte heller helt riskfritt. Det finns hästar som får panik när de vaknar och det krävs extremt utbildad personal. Det verkar ändå som att vissa länder tycker att detta har mindre risker än att hästarna får vakna själva eftersom de använder det.

Häftigt tycker jag. Undra när, eller om det kommer till Sverige? Och är hästägare beredda att betala för den nya tekniken? Den är säkerligen inte gratis...

Avslutar med lite kuriosa från dagens diskussion om hur man avlivar en orm.

Läraren: "Ja tänk på att ormen måste hållas varm, annars stänger den av sitt blodsystem och medlet sprids inte, sen måste ni hålla kvar dem 24 h så att ni är säkra på att de verkligen är döda. Stick rakt in i hjärtat vid avlivningen".

Eleverna: "Men var är hjärtat på en lång orm?"

Läraren: "Hmm, jaa, det var en bra fråga, men det hittar ni säkert om ni känner".

Eleverna: "Öhh, okej."

Elev med erfarenhet av ormavlivning: "Hjärtat sitter på 1/3 av ormens kropp".

HÄRLIGT! Nu vet vi exakt vart det sitter! Eller inte...