Regn och inställd tävlingshelg för min del

I helgen skulle jag ha åkt till Vansbro och tävlat, men Carran har blivit förkyld och hostig så vi får stanna hemma. Regnet öser ner och jag hoppas för dem som är i Vansbro att det inte är samma väder där.

Det har inte blivit så mycket skrivet här på bloggen i veckan för det har varit fullt upp. Klockan fem på tisdagsmorgonen begav mig jag och Vilja till Jönköping för att träna för Hubertus Schmidt. Hubertus har tagit OS-guld för Tyskland och är Sveriges dressyrs supervisor. För de som kanske inte har följt bloggen så länge så har jag varit nere och tränat för Hubertus i två omgångar.

Resan ner till Jönköping tog fem timmar och sedan blev det inte lång vila innan jag skulle träna, men Vilja står så bra i sin lastbil så för henne var det nog ingen fara. Hon gick faktiskt väldigt, väldigt bra. Efter min träning såg jag på mycket inspirerande ridning och bra träning.

Vilja fick gå först på onsdag morgon eftersom jag sedan var tvungen att åka hem och packa om inför Vansbro. Nu hade hon hunnit tagga upp och var redan från början lite för laddad. Träningen gick bra ändå, men hon var inte lika fin och lugn som dagen innan. Någonting som har blivit bättre bara de senaste veckorna är passagen. Vilja är ju en ganska lång häst och långa hästar kan ibland ha lite svårt för passage. Vilja har egentligen en ganska passagig trav men när hon väl ska komma ihop och göra passagen så har den inte blivit så uttrycksfull. Det är förstås en fråga om styrka och nu senaste veckorna tycker jag att hon har kommit ihop och orkar trycka sig mer uppåt än vad hon har gjort innan. Hubertus var också nöjd med framstegen i passagen. Jag fick jobba med formen i passagen och så fick jag flytta bakdelen lite åt sidan för förflytta tyngdpunkten och göra det lättare för det ena bakbenet än det andra och detta för att få jämna steg. Ett mycket bra knep under tiden man bygger upp en jämn styrka i båda bakbenen.

Förra vecka när jag red Vilja satt jag och tänkte på att jag behövde hjälp av Hubertus igen och bara någon dag senare ringe Bo Jenå och frågade om jag ville åka ner till Jönköping och träna för Hubertus när han skulle komma upp. Perfekt, tänkte jag!