Ridskolan <3 hästar

Hej, 

En sak som jag länge tänkt på är våra svenska ridskolor. Vi har samarbete med tre ridskolor i Stockholms området och har under åren fått ta emot hästar som behöver vila, hästar som är opererade och hästar som precis köpts in. Att agera "karantänstall" är inget konstigt för oss, vi har boxar avsedda för detta och jag ser det som otroligt ansvarstagande av den ridskolan som inte bara släpper in nya hästar i verksamheten.

Som med alla företag, i alla branscher, finns det säkert ridskolor som inte är lika seriösa som andra. Så alla kanske inte har en ridskola som de tycker har den bästa hästhållningen eller uppstallningsmöjligheter. Det vet jag, men vi får inte glömma att den siffran är låg.
För mig, som är uppvuxen på Upplands-Bro Ryttarförening utanför Stockholm, så var ridskolan det bästa stället att vara på. Speciellt under åren som min pappa var på utlandstjänst inom det militära. Sköthästen Roxette glänste mer än julstjärnan på julafton. Stackars ponny vad hon blev ryktad! Haha!
Det var där man föll för ridsporten, förälskade sig i hästarna och ville lära sig så mycket.

Min älskade Cajzas mamma var en älskad ridskolehäst!

Sen jag slutade rida på ridskolan har jag inte varit där i ridningssyfte, men innan Towe fick sin egna ponny åkte vi till ridskolan i Rimbo för att låta henne rida. Det som slog mig då och alltid slår mig är hur underbara ridskolehästarna är. Deras värde kan man inte ens sätta ord på.

Någonstans tycker jag att ridskolorna har för låg status i ögonen på folk. En av hästarna som vi tog emot för några år sedan från en ridskola var favoriten. Han var den alla kunde rida, den snälla och vänliga läromästaren. Han var värd sin vikt i guld. Vi tog emot honom som nyopererad och rehabiliterade fram till han åkte hem. Än i dag jobbar han och trivs på ridskolan. 

Något som rapporterats i media är hästbristen på ridskolorna. Jag vet att ägarna jobbar outtröttligt för att få tag på nya hästar. Man vill ha SWB-hästar, men det är snudd på omöjligt. Istället får de söka utomlands, letar högt och lågt och hästarna kommer med transportfirmor. Hade det inte varit bättre att få köpa en häst i närområdet där man vet all historik om? Jag har alltid ögonen öppna för hästar som kan passa till deras verksamheter. När jag föreslår för hästägare att de kan sälja sin häst till ridskolorna blir svaret alltid nej. De säger att det är inget liv för en häst.
Jag själv ser det på ett helt annat sätt – vilket liv för hästen!
Tänk hur många skötare som kommer älska just din häst, vilka bra rutiner den får med foder och strö av högsta kvalitet. Varje sommar får den långt sommarlov på bete med kompisarna och direkt när något inte känns bra kontaktas veterinär. 
De flesta ridskolor har, i alla fall de jag känner, riktigt bra hagar som mockas varje dag. Miljön i stallarna är ren och ljus.

I framtiden vill jag skicka Towe och Persilja på ridläger, att de får känna gemenskapen och magin som finns i ridskolans verksamhet. 

Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag vill med mitt blogginlägg. Jag vill att våra svenska ridskolor får lättare att hitta hästar i landet. Jag vill att ridskolornas elever får lära sig rida på välutbildade hästar, som jag vet kommer få ett gott liv. Eller blir det omöjligt att köpa häst i Sverige? Då kanske fler får göra som en av ridskolorna hos oss - deras uppfödning fyller snart 1 år och bor på vår lösdrift innan hon uppnår ålder för inridning och då kan börja sin resa in i verksamheten. 

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby