Röda mattan, hästkrafter och flexibilitet deluxe

Vilken första dag det blev på EuroHorse ♥️

Först och främst – TACK till alla er som var i publiken.

För värmen. För nyfikenheten. För applåderna. För att ni stannade upp och lyssnade. Det betyder mer än ni anar.

Freerk var lite spänd när vi kom in i paddocken. Det är mycket intryck – ljud, ljus, rörelse. Men Caroline, lugn och trygg, hjälpte honom att hitta tillbaka till andningen. Så fint att se. Och plötsligt kunde vi visa det vi tränar för varje dag: framdelsvändning och skänkelvikning, med fokus på det där lilla samspelet som betyder allt.

Det är något speciellt att inte bara prata om paradressyr – utan att faktiskt få visa den.

Och ja… vi gick på röda mattan ♥️ Bara den saken.

Freerk är installerad i Mölndal, där vi också bor på hotell. Hela logistiken runt paddockprogrammet är imponerande. Alla har en bokad tid på arenan så att allt ska fungera smidigt. Vi lastar i och ur i parkeringshuset – och hästarna sköter sig FANTASTISKT fint. Så coola. Så trygga. Jag är så stolt.

Min kropp däremot är rätt sliten nu. Det kostar att vara på topp, både fysiskt och mentalt.

Och så kom dagens oväntade twist: Anna, som skulle ha varit moderator, blev sjuk. Från att ha varit inställd på att svara på några frågor fick jag kasta mig rakt in i rollen som moderator själv – inför en enorm publik.

Att vara pararyttare kräver flexibilitet 😂

Man tränar på balans i sadeln – men tydligen också på mental balans när planen ändras fem minuter innan start.

Men vet ni? Det gick.

Vi gjorde det.

Vi stod där och visade att paradressyr är mer än elit. Att prestation inte sitter i perfekta förutsättningar – utan i drivkraft, samarbete och mod.

När ljuset släcks i arenan bär jag med mig applåderna – och vetskapen om att vi gjorde skillnad.

Och kanske är flexibilitet vår största superkraft. I dag fick vi verkligen använda den fullt ut. ❤️

Dux hälsar att han avnjuter gubbrunda hemma med sin människopappa, mumsar hö med sin sambo i hagen o har de bra!