Röntgen kan skapa problem

 Hallå!
 
 På senare år har bilddiagnostik på häst och ffa nya och bättre röntgenbilder revolutionerat diagnostiken. Man kan se mer och man kan också gå vidare med MRI och CT där röntgen inte räcker till.
 
 Men är detta alltid sunt?
 
 När man letar fel för att lösa ett bekymmer är röntgen fantastiskt.
 
 MEN från ett veterinärperspektiv så innebär den ökade frekvensen av röntgen, och ffa inför försäljning också en del problem.
 
 Många hästar som röntgas och där man hittar lösa benbitar opereras trots att de "kanske" aldrig skulle fått problem av det. Men vem vågar chansa?
 
 Det finns också hästar som inte går att sälja, försäkras in fullt ut eller sjunker drastiskt i pris efter att en röntgenundersökning utförts, fast hästen i fråga är till synes frisk.
 
 Från veterinärens perspektiv har det också blivit svårare. Man blir överlag bättre på att läsa röntgenbilder, bättre teknik gör det möjligt för oss att se mer, men hur mycket ska man kommentera?
 
 Detta är ett aktuellt problem inom veterinärmedicinen, och den som säger något annat tror jag inte på. Jag som veterinär måste beskriva vad jag ser på en bild vid tex försäljningsröntgen. Om jag missar något eller inte noterar allt jag ser, kan jag bli stämd. Men, om jag noterar minsta lilla ojämnhet i benytan (som kanske inte påverkar hästen idag - kanske aldrig - eller kanske om 10 år) så kan en fullt frisk häst råka ut för exakt det som jag beskrivit ovan. Dvs, sjunka i pris, få reservation på försäkringen etc. I vissa fall har man därför ibland gått över till att direkt skicka bilderna till aktuellt försäkringsbolag så att deras veterinär får göra en bedömning av om de vill försäkra in hästen eller inte. Ffa när förändringar på röntgen har oklar klinisk betydelse för hästen.
 
 Dvs - röntgen kan skapa onödiga problem fast det egentligen inte är någons som handlat fel.
 
 Kanske är framtidens lösning är att vi går över till att enbart undersöka hästen.
 
 Eller att man vid röntgen börjar fundera noggrant över vilka bilder man ska ta - om man ska ta några. Kanske bör man fokusera mer på hästen och inte lika mycket på bilderna och tom införa ridprov som standard om hästen ska säljas som ridhäst.
 
 Fast, vad händer då om man missar en röntgenförändring som senare skapar ett problem? Ni ser - det finns inte ett enda bra sätt.
 
 För några är sedan kom en mycket bra bok/guide till hästveterinärer angående besiktning av häst i Sverige. Den var toppen. Kanske borde man lyfta ämnet kring röntgen ytterligare och gå ut med mer standardiserade rekommendationer?
 
 Jag är själv splittrad i frågan.
 
 Kanske borde man försöka gradera röntgenförändringar efter någon form av standard mall - men då gäller det att veterinärerna som läser bilderna har extra utbildning i ämnet. Och att det finns ett tydligare system för graden av förändringar. Det tror jag hade underlättat.
 
 På många intyg från utlandet så finns en sådan typ av gradering. Både på böjprov och på röntgenförändringar på tex strålben. På de svenska besiktningsintygen finns olika rutor där man som veterinär ska kryssa i huruvida man tror att anmärkningar man hittat påverkar hästen eller inte, men jag saknar ett tydligare system för gradering av röntgen.
 
 Vad är er upplevelse som hästägare? Har ni hamnat i problem pga röntgenundersökning eller har ni bara goda erfarenheter? Vad vore den gyllene lösningen tycker ni?
 
 /Izabella