Sådär ja!

God morgon :)

Igår blev det tidig kväll här hos oss, jag kände direkt efter middagen att jag bara ville slöa. Sagt och gjort!

Nu är klockan snart 07 och jag är vaken sedan länge, men inte pigg. Det är den där känslan som vi nämnt så många gånger i bloggen, både jag och ni!

Hästen ger en kick av energi som man inte får när man "bara" sitter hemma.

Ikväll ska jag äntligen få rida iallafall :) Längtar så otroligt mycket efter att få komma till stallet!

Nu är det även bokat att Cajza flyttar den 28:e april. Det blir en perfekt helg att flytta på eftersom jag är ledig i fyra dagar.

Det är verkligen med blandade känslor jag flyttar! Jag kommer inte få umgås lika mycket med min tränare, utan får nöja mig med att träffa henne en gång i veckan när jag ska träna. Känns riktigt tråkigt, men samtidigt flyttar Cajza närmare hem och jag kommer ha 15 minuter till stallet.

Ibland vill man helt klassiskt ha alla kakor kvar och samtidigt äta upp dem. Det går aldrig har jag märkt, så även i detta fall!

Men det är härligt att känna att det faktiskt finns lösningar på allt. Det mörker som jag var i för några veckor sen har jag nu lagt bakom mig och ser framåt, målmedveten.

På tal om målmedvetenhet så undrade Malin följande i mitt tidigare inlägg: "Vad har du för bakgrund i form av plugg och jobb? Är man projektledare som byråkoordinator?"

Jag kan berätta för er att på gymnasiet så gick jag naturbrukprogrammet - inriktning Hästhållning/Djursjukvård.

Dvs jag var inne på ett helt annat spår än vart jag befinner mig idag!

Mitt CV innehåller lite olika yrken som idag resulterar i att jag har det roligaste jobbet.

Efter gymnasiet så hade jag eget ansvar för inackorderingsstall, det var slitigt, ensamt och lerigt..!

Jag tröttnade efter tre år och kontaktade Hippsons dåvarande VD, detta var i vevan som Hippson precis var nystartat.

Om någon undrar så kan jag säga att Hippson var och är fortfarande en helt underbar arbetsplats att vistas på! Vi hade så otroligt roligt under uppbyggnaden av sajten, e-handeln, dåvarande Folksam Riders Cup som startades, team Hippson och tidningen såklart.

Jag älskar att träffa nya människor, där satt jag på Hippson med ansvar för e-handeln och fick alltså varje dag, nästan hela dagarna prata utrustning och hästar med kunderna.

När Hippson flyttades till Varberg så gick jag vidare och skaffade mig två jobb. Det var helt galet!

Jag jobbare på säkerhetsfirman RCO Security som mötesbokare åt säljarna. Jag måste säga att jag var en fena på att boka möten! Pappa brukar säga att jag är född med en telefon mot örat.. ;)

Efter 8-17 jobbet så åkte jag vidare och jobbade 18-21.30 på Åhléns, även mycket jobb på helgerna ingick.

Vid julruschen var det läskigt att köra hem på kvällarna - då hade jag jobbat från 8-17 på RCO, sedan 18-22.30 på Åhléns. Hade så otroligt roligt, men var helt slut när jag satte mig i bilen för att köra hem.

Varför hade jag två jobb?

Jag ville helt enkelt känna av två yrken och se vilket som passade mig. Varför dra ut det över en längre period när man kan paralellköra två samtidigt? :)

Men då fick jag jobb på pr-byrån där jag är idag, då som receptionist! Det var ett år fullt av utveckling och plötsligt satt jag och jobbade med ekonomi och ansvarade för en reception.

Det blev lite mycket för mig då. Från dubbla jobb till ett om möjligt ännu roligare jobb utan att stanna upp och känna efter.

Jag klarade det inte. Skulle inte vilja säga att jag gick in i "väggen", men krockade lite med den berömda dörrkarmen gjorde jag iallafall.

Efter två år av stenhårt jobbande, knappt någon fritid så är det idag när jag ser tillbaka på det inte så konstigt att det blev så.

Jag sa upp mig och åkte hit:

Thailand och solen räddade mig kan man säga.

Redan när jag kom hem efter två veckor så hade jag ett nytt jobb.

Började i januari 2011 på tidningen Dagens Medicin där jag hjälpte till med deras seminarier och events. Det var precis vad jag behövde och jag älskade vår lilla grupp på fyra personer som jobbade på utvecklingsavdelningen.

Men så hände det..

Jag saknade pr-byrån, saknade folket, saknade atmosfären och tempot.

Hur svårt tror ni det blev för mig när VDn ringde och frågade om jag ville komma tillbaka?

Nu skulle jag välja mellan två jobb som jag gillade.

Lotten föll på det där jag kan utvecklas mest - pr-byrån.

Som byråkoordinator så jobbar jag tillsammans med VD, vVD, Personalchef och Ekonomichef i allt som uppkommer. Jag har ett övergripande ansvar för receptionen och kontoret och extrapersonal.

Det är som titeln låter, jag koordinerar massor :)

Jag vill påstå att det ni läst nu är ett levande bevis på att man inte "måste" plugga. Att lägga ner timmar på att plugga ekonomi hade säkert hjälpt mig, men jag jobbar med ekonomi idag och har blivit upplärd av kollegor och konsulter som jobbat med det i många år.

Det passar mig bättre som person att få leva efter "learning by doing".

En viktig byggsten i mitt liv är att jag måste hela tiden utmana mig själv!

Om någon säger att jag aldrig kommer få ett jobb inne på ett häftigt kontor i stan, som jag fick höra - då ger jag mig tusan på att få det!

Det blir lite som en röd tråd i allt jag gör.

Jag blev tillsagd att inte blogga, då ska jag minsann visa att inte bara jag har dessa tankar i hästvärlden, utan att vi är många som funderar som jag gör.

Att kvala till Falsterbos amatörtour kommer jag aldrig kunna göra fick jag höra - Cajza håll i hatten, nu ska vi visa dem har jag tänkt i snart ett år.

Det är absolut inget fel med att misslyckas!

Det enda som är fel när någon misslyckas är personerna som skrattar åt en och säger "vad var det jag sa".

I min drömvärld så säger alla: "Nästa gång klarar du det, bra kämpat, på´t igen bara!"

Om man jobbar hårt med siktet inställt på att en dag nå målet som man tycker verkar roligt så kommer siktet ändras flera gånger på vägen, men samtidigt utvecklas man som person.

Vi vet idag här hemma att jag måste få åka till stallet för att vara lycklig - annars jobbar jag ihjäl mig.

Jag måste få någon på kontoret som säger stopp när jag jobbar över och sist men inte minst: Jag måste ibland njuta av att allt jag jobbat för nu ligger framför mina fötter.

På tal om fötter, nu måste jag ställa mig på dem och springa till kontoret!

/annelie