Säg hej till Betty!

För att fira att det idag är 22 år sedan jag såg dagens ljus första gången, så ska jag presentera min nya kompis. Idag är det precis två veckor sedan jag åkte och hämtade hem min nya häst, men tiden med henne hittills har inte varit som jag tänkt mig!

Så här såg hon ut första gången jag såg henne, precis efter Scandinavium-helgen. Då hade hon bara varit i Sverige i några dagar. Jag ville ha en treåring för  att få göra allt själv från början, ett sto för att eventuellt kunna ta föl senare, den skulle ha bra hoppstam och ett bra huvud. Och där stod hon!

Hon kallas för Betty, Holsteiner född 2009. Man behöver inte vara jätteinsatt i hopphästavel för att känna igen flertalet hingstar i hennes stamtavla. Mamma har gått svårklass hoppning och själv både hoppar och rör hon sig trevligt, och har en helt underbar inställning till hoppning och livet i stort. Stencool men nyfiken och framåt! Dessutom är hon söt som socker så det var inget svårt beslut, och jag är så glad att vi hittade just henne.

Betty och jämngamla boxgrannen

Jo, så till det som känns lite värre då. Idag är det nämligen också en vecka och sex dagar sedan Betty kom in från sin första dag i hagen med ett sår på kotleden efter en spark, ett djupt sår som det rann klar vätska ur.

Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut vad det var för något som bubblade ur såret när jag böjde leden, läs gärna Hippsons artikel om lednära sår för hur man ska hantera skador som denna! Infektion i en led är inte bra. Inte, inte bra.

In med Betty i transporten och nu var vi glada att djursjukhuset ligger 5 minuter bort. När de provtryckte leden kom det dock inte ut något ur såret, som visserligen nu svullnat upp en del vilket kan göra att sårkanalen trycks igen. Lite tidigt att ropa hej alltså, men det blev ingen operation den kvällen. Jag var ganska chockad vill jag lova, det här var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig... Vad som gjorde allt ännu svettigare var att försäkringsbolaget inte kunde direktreglera innan de fått in besiktningspapprena, jag hade ju tecknat försäkringen dagen innan. Riktig bingo det här alltså!

Betty stod kvar på sjukan i fyra dagar, antibiotika och noggrann rengöring av såret för att undvika infektion. De tog upprepade prover på ledvätskan men inget tydde på infektion. Vi hade en väldig tur i denna överjävliga otur verkar det som, men jag kommer inte andas ut helt förrän såret är helt läkt.

Så, Betty skrevs ut förra måndagen och jag fick ta hem min fina häst igen. Hon går i sjukhage för att inte springa av sig bandaget, som ska sitta tills såret är helt läkt och lite där till. Jag byter var 3:e-4:e dag, vi kan ha bandageringsskola någon dag...

Så vi fick ingen drömstart, såret läker sakta men läker gör det i alla fall. Idag var det dags för paketöppning igen, det är ju ändå min födelsedag. Just nu ser det ut så här. Det tar sig, något hål är det ju åtminstone inte längre.

Fortsättning följer, jag hoppas vi fått vår dos skador på bra länge nu och att det läker ihop komplikationsfritt så hon åtminstone kan vara med och hoppa på treårstestet även om hon inte hinner ridas in ordentligt innan dess. Hon är insutten, men det är ju en bit kvar. Tiden får utvisa vad vi hinner med, det viktigaste är att hon blir bra.

Så, säg hej till Betty, finaste tjejen som var helt hopplös att fota idag eftersom hon bara vill gosa med alla hela tiden. Hon är lätt att tycka om, min lilla häst :)