Saknad?

Jag vet inte om Loppan har saknat mig eller om hon bara har lite allmänna vårkänslor (hon är superbrunstig). När jag klev ur bilen vid stallet gnäggade hon högt och mötte mig vid grinden. Jag gick ner till hagen bakom deras för att hämta en stock som de kan gnaga på och Loppan travade bredvid mig längs staketet hela vägen ner. När jag sedan skulle in i hagen och kolla vattnet kom hon galopperande från andra änden och stoppade huvudet i famnen. En riktig mamma-gris?

Hon var riktigt mysig idag, inte ett uns av hennes sura sida ens när jag borstade. Hon kanske är ett av de stona som blir mysig snarare än ännu surigare när de brunstar?

Vi gav oss ut i skogen med tömkörnings-mundering och provade att svänga runt lite träd. Mamma-grisen Loppan ville helst bara gå om jag gick bredvid eller före, inte lika sugen på att gå själv i täten. Vi snodde runt lite bland stockar och stenar och det blev till och med några små skutt. Kanske inte vårt bästa träningspass någonsin, men ändå ganska mysigt i vårsolen.


På sommarbetet är hon också ganska mys-benägen!


Hon ser lite matt ut i päls och har en antydan till att ha tappat lite i vikt, så jag tror det är dags för ett träckprov. Kan ju även bara vara fällningen som påverkar henne, plus att de ju ofta ser lite matta ut i vinterpälsen när de går nakna i jordiga hagar på vårkanten. Lika bra att kolla i alla fall, skulle ju snart vara dags ändå inför betet.