Samarbetet mellan veterinär och hovslagare - komplicerat?

Idag var det tema hovar. Visste ni föresten att över 90% av hälta på hästar världen över kommer från hovarna? Kan ni då tänka er hur viktigt det är att man som veterinär kan en del om hovar, och att man har en kunnig hovslagare som förstår hältproblematik, och som jobbar i ens team.
 
 
 Allt ifrån hovar, skoning, beslag och hovsjukdomar diskuterades. Det hölls föreläsningar av både veterinärer och hovslagare, och något mycket intressant som diskuterades var den inte alltför sällan "komplicerade" relationen mellan veterinärer och hovslagare. Om veterinärkåren och hovslagarkåren skulle vara vänner på facebook, så skulle de förmodligen vara i relationen "it's complicated"! :) Att detta belystes på BEVA tyckte jag var outstanding, eftersom det är mycket spridda åsikter om både hovvård och skoning och för att inte tala om sjukbeslag och ordinationer från veterinärer.
 
 

 Genom åren (och fortfarande) så har det funnits en del prestige bakom hur båda yrkesgrupperna reagerar när de ska jobba ihop, och detta verkar vara samma i alla länder, vilket minst sagt blev uppenbart idag. Dagen var både intressant och underhållande och jag ska nu försöka sammanfatta lite utav godbitarna.
 
 
 Stephen May som inledde dagen började med att säga att relationen från början var dålig. Det har tydligen varit så ända sen 1800-talet (finns det dokumentation på). Relationen har blivit bättre men är fortfarande inte bra. I den optimala situationen så är veterinären expert på att hitta och diagnosticera hälta, och hovslagaren expert på att trimma hoven, förbättra formen och reparera hoven. Man kan inte vara bäst på allt, det är därför vi måste göra det tillsammans, utan att trampa den andra på tårna. På alla föreläsningar idag prompades det verkligen för att veterinären PERSONLIGEN skulle prata med hovslagaren om hästens problem, och vice versa, och diskutera lösningar, och inte bara låta djurägaren medla, eftersom det ofta uppstår kommunikationsproblem som leder till dålig stämning. Veterinären och hovslagaren ska sedan ha en gemensam plan för hästen!
 
 
 Men hur mycket tränas veterinärer i hovvård? Vad jag kommer ihåg hade vi max 2 dagar under utbildningen (som varade i 5,5 år). Trots att hälta är den vanligaste anledningen till att hästar träffar veterinär och att mer än 90% av hältor kommer från hovarna. Och hur mycket lär sig hovslagare om hältor? Nu har jag själv inte gått den utbildningen men jag tror mig veta att de kan för lite om det, precis som vi kan för lite om hovar och skoning när vi går ut.
 
 
 Det jag kan om hovar och skoning lärde jag mig tyvärr inte på universitetet, det har kommit under det senaste året då jag haft privilegiet att jobba ihop med flera duktiga hovslagare. Det plus en hel del eget läsande/plugg har gjort att jag nu börjar förstå mer av den komplexa hoven. Sen har jag också insett att jag måste bli bättre på det för att kunna diskutera med andra hovslagare (och få deras respekt) samt lära mig att ens se att något med hoven är fel och behöver åtgärdas om vi ska få hästen hältfri! MEN, alla veterinärer har ej tillgång till den hovslagar-expertisen dagligen. Jag (som många andra veterinärer) måste bli ännu bättre på detta, men det blir vi inte på egen hand. Några hovslagare som jag lärt mycket av under det senaste året är Magnus Smederöd, Micke Billow och Sonny Palmkvist. Ni är guld allihopa.
 
 
 Nedan ses vanliga problem i relationen hovslagare och veterinär som togs upp idag. Detta har sammanställs genom en stor enkätundersökning i USA där man undersökte veterinär-hovslagar relationen:
 
 
 - Stor variation på vad veterinärer kan om hovar och beslag
 
 - Veterinärer kan inte ta av skor på ett bra sätt och anklagas av hovslagare för att ha sönder hoven mer än nödvändigt.
 
 - Nyutexade veterinärer känner sig undermåliga i mötet med erfarna hovslagare då de ej känner att de kan diskutera hovvård och vara säkra på vad de ska säga. Lämnar istället över allt ansvar till hovslagaren.
 
 - Veterinär och hovslagare pratar inte med varandra trots att de behandlar samma häst.
 
 - Veterinär ordinerar verkning och skoning genom råd till hästägaren utan direkt kommunikation med hovslagaren vilket irriterar hovslagaren.
 
 - Hovslagaren ställer diagnos fast denne inte "får" och tar hand om fallet själv trots att veterinär skulle behövts. Detta irriterar veterinär när denne till slut blir inkopplad.
 
 - Hovslagaren säger till hästägaren att veterinären inte kan något om hovvård och veterinären klagar på hovslagarens skoning till hästägaren = dålig stämning. Veterinären är kanske ej medveten om att hovslagaren ej skott hästen så länge och för tillfället jobbar med hoven.
 
 - Veterinär ordinerar sjukbeslag utan att berätta för hovslagaren varför eller vilken tanke man har med beslaget (kanske har man inte ens en bra anledning, utan man vill prova). Detta irriterar hovslagaren som inte håller med om att hästen i fråga behöver beslaget (eftersom man inte heller är helt insatt i hästens utredning hos veterinären).
 
 
 Efter detta blev det en lång diskussion om bristen på vetenskaplig forskning kring hovvård, verkning och skoning. Renate Veller (Veterinär på RVC i London) skickade då en känga till hovslagarna att de faktiskt måste ta sitt vetenskapliga ansvar och försöka göra mer riktiga studier om vad som egentligen händer då man verkar på olika sätt och använder beslag.
 
 Hovslagarna teamade ihop sig o respondade direkt med "det beror på att vi är ute och faktiskt JOBBAR i stall till skillnad från er som sitter i ett labb".
 
 Renate: "Ja, men om ni inte skriver ner er expertis så att många andra kan lära sig den, så går den förlorad när just ni slutar jobba, och alla nya måste göra om samma misstag som ni gjorde när ni lärde er. Vets can read in a book, but there is very little evidence-based farriery"
 
 
 Efter att alla dessa olika anledningar tagits upp så var det många som kände igen sig och började skratta. En av Europas mest kända hovslagare kläckte då ur sig:
 
 "ääääh, the difference between a vet and a farrier is that the farrier does not think he/she is a scientist" (hovslagar-skratt).
 
 Å så var det med den relationen..........nä, skämt och sido, men ja tror verkligen att både veterinärer och hovslagare måste skärpa sig och inse att hästarna kan få så mycket bättre vård om vi teamar ihop oss mer. Släpp prestigen och börja snacka om hästens problem var slutordet!
 
 Diskussionen blev riktigt bra och ett annat föredrag som riktigt lyste var det av Rob Renirie, Holländska landslagets hovslagare. Men det får jag skriva om en annan dag, nu ska vi landa på Arlanda igen. Hejs!!!
 
 / Izabella