shitty rider vs fantastic horse!

Igår var det dax för hoppträning!

Vi värmde upp på bommar, höll koll på yttersidorna i svängarna och jobbade mycket med att ha raka hästar. Cajza var en anings het nästan och tyckte att det var hur roligt som helst!

Sen blev det upp ridning mot en låg planka, följt av oxer på böj - 3 galoppsprång. Gick suveränt!

Detta byggdes ihop till en evighetsbana med planka- oxer på böj- ned genom ridhuset och trekombination på vägen tillbaka- litet block på kortsidan.

Allt handlade om att ha koll på hästen i svängarna och även här koll på yttersidan.

Det var plättlätt för oss och 3kombination känns inte längre som något problem!

En paus las in för de stora hästarna när två ponnyer fick hoppa samma runda.

Under den tiden så skrittade jag Cajza, travade lite för att hålla kroppen varm.

Vad tror ni då händer när jag sedan styr på planka - oxer sen? Oxern är på 130 höjd, ganska bred och med vattenmatta under, inga konstigheter egentligen..

Men just där och då kände jag min som Lasse Anrell! Paralyserad och panikslagen!

Så jag svängde ifrån oxern..Cajza förstod ingenting!

Vi provade igen, plank hopp, 1, 2, Neej fy fan vad läskigt! = Styrde ifrån igen!

Tränaren frågade vad jag höll på med och fick ett högt och tydligt svar, "Det är så jävla äckligt!"

Alla blev vi nog lika förvånade av min reaktion, speciellt jag själv..

Jag morrade lite högt åt mig själv och försökte mentalt säga "Kom igen nu fegis, du har gjort det många ggr förut..!"

Styrde på igen, planka hopp, 1, 2, nej detta går inte..! (Nu styrde även Cajza ifrån! Hon undrade vad det var för läskigt med detta hinder vid det här laget.)

Perfekt tänkte jag, nu har jag även gjort min häst osäker!

Tränaren ropade: Räkna högt denna gång och på med benen!

Benen lixom, dom var som spagetti och hjärtat hängde någonstans vid bajskärran i hörnet.. Jag satt där som ett spöke på min fina häst som inte förstod ett smack.

Efter diverse svordomar i huvudet, följt av lite hur svårt kan det vara och Annelie skärp dig (allt detta i huvudet..), så styrde jag på igen.

Planka hopp, 1, 2, 3 HOPP!

Håll i hatten vad Cajza hoppade! Hon trodde vid det här laget att hindret skulle äta upp henne eller nåt, så hon tog i för kund och fosterland!

Sen fick vi ligga och rulla runt på alla hinder tre gånger, hopp, hoppeli hopp hopp.

Till slut hade hjärtat återfunnit sin plats i kroppen och pulsen var åter igång. Benen funderade som dom skulle och även hjärnan fick syre.

Jag brukar inte bli rädd, vad som hände har jag ingen aning om. Hindret var inte läskigt egentligen, vi hade redan hoppat dom, nivån var på samma som alla träningar, men jävlar var rädd jag blev!

Cajza fick joggas av, få några extra morötter och sockerbitar samt en lång rykt. Hon är en härlig häst som tittade på mig när jag hoppade av med blicken - vad hetsade du upp dig för, jag hade ju koll på läget!

Efter träningen blev jag ledsen och sur, precis som jag brukar bli när jag blir besviken på mig själv!

Min tränare tog dock det hela med ro och tyckte att det var bra att det för en gångs skull inte gick helt perfekt för mig. Nu fick jag kämpa lite med mig själv, för jag är lite för bortskämd över att det alltid går bra.

Det är kanske sant iofs, men den som jag mest får dåligt samvete för är Cajza som vill göra allt bra och nu blev blåst på konfekten av mig flera ggr på rad..

Totaly shitty rider on a fantastic horse!I love my horse!

/annelie