Sjukhus & Djursjukhus

Efter att ha varit inne i sjukhussvängen några gånger de senaste veckorna med tre akuta besök tillföljd av ordentlig buksmärta. Detta har fått mig att börja fundera och jämföra humanvården med djursjukvården. Vad vi kan lära oss av varandra. 

Det kanske är att dra lite höga växlar att säga att humanvården inte fungerar då det blivit så att jag hamnat mellan stolarna då jag bor i Danmark men jobbar i Sverige. Men ibland undrar jag ifall inte våra husdjur har lättare att få hjälp snabbt, via försäkringar och privat finansiering.

Att sitta länge och vänta på en akutmottagning och även se underbemanningen på sjukhuset gör ont i hjärtat. Det finns massor med argument för och emot privat sjukvård.

Det som är bra med den skattefinansierade sjukvården är att den skall vara tillgänglig för alla men är den det? Jag hoppas och tror det, men för mig har det känts som jag hamnat i ett moment 22. 

Skämt och sido skulle jag nog säga att jag skulle föredra att vara en försäkrad häst med mig som ägare. Än att själv vara den som är sjuk just denna gång. Hade jag varit min häst hade jag redan fått den smärtlindring hade jag behövt kontraströntgen så skulle det vara kirrat i ett kick och gullig personal som borstat på mig och sett till att jag mår bra. Veckans upplevelse har varit allt annat än angenäm telefonköer upp till 45 min, otrevliga telefontanter och idel Nej, NEJ.

Du måste vara registrerad först, lägg på luren och gå in på internet, registrera dig och ring igen. För att tillslut bli hänvisad till akutmottagning och därifrån hänvisad ytterligare till nästa kvällsmottagning där kvinnorna i receptionen försöker tala om för mig hur det går till. Tillslut säger den ena:

-Det enda sättet att få hjälp är att du ringer en ambulans och åker in till akuten för här på kvällsmottagningen tar vi inte emot dig.

Då skall tilläggas att jag sitter 15 meter från akutens väntrum. Jag skall alltså gå 15 m ut genom dörren och se akutmottagningens dörr mitt framför näsan och ringa ambulansen som skall köra mig precis dit och vad kostar inte det HERREGUD.

Tårarna sprutar och jag lyckas övertala dessa damer att detta är en helt befängd ide. Slutet gott allting gott. Jag fick vård och hjälp av fantastisk läkare och sjuksyster.

Jag och Accordion när han hade Kolik och fick tillbringa några dygn på Universitets djursjukhuset på Ulltuna. 

Som hästmänniska är man van att bita ihop, jag uppsöker inte sjukvård om jag inte verkligen måste. Och genom att själv ha jobbat inom vården och på djursjukhus vet jag hur viktigt det är med ett  bra bemötande. Jag tror självklart på lättillgänglig sjukvård till alla men ibland undrar jag ifall vi inte borde privatisera eller iallafall effektivisera och kolla upp vad som är fel med vissa saker så att folk slipper hamna i kläm. Det känns som vårdmaskineriet har blivit en alldeles för stor koloss att ro runt. Tror vården mår bra av konkurrens och lite business tänk iallafall på servicesidan. Det kanske är en svår nöt att knäcka, men det tror jag inte. 

Ett litet leende eller en förstående blick gör att man slipper sitta i väntrummet frustrerad och irriterad och öka smärtnivån. Jag vet att man pratar om att man är mycket underbemannade, det har jag full förståelse för absolut. Jag klagar egentligen inte på golvfolket utan strukturen som helhet. 

Jag vet att svensk vård är världsledande inom vissa områden och att bemötandet i regel brukar vara väldigt bra, men jag vill belysa ett problem och berätta om min upplevelse.

Jag mår nu bra igen och har bokat en resa till New York i maj och hoppas nu på att få tips, gällande hästiga saker jag bara inte får missa när jag är där!

XOXO// Karolina