Skillnader mellan länder

Hallå!

En av anledningarna till att jag ville åka hit från början var för att se "hur de gör här". När jag som student tidigare assisterade utländska veterinärer så märkte jag att de gjorde en del saker annorlunda mot svenska veterinärer. Och vi har säkerligen saker att lära av varandra. Alla länder har ju sina traditioner och olika veterinärer och sjukhus har också olika sätt att göra på.

Men detta är också intressant för när man kommit till en viss nivå inom veterinärmedicin så inser man att det finns många olika sätt att göra saker på. Flera av sätten kan också vara rätt, och ingen behöver vara fel. Vissa kan också vara bättre än andra i vissa situationer eller på olika hästar. Vissa av sakerna de gör här kommer jag definitivt ta med mig hem till Sverige.

Det man också inser när man sett en del olika sjukhus och varit med i gamet ettag är att alla de som jobbar med hästsjukvård och "bara" sett ett enda sjukhus ibland är lite insnöade (om man får säga så). De är de som egentligen kan minst och som t.ex skäller på studenter för att de "gör fel" fast man egentligen kan göra på olika sätt. När jag var student så hände det då och då att jag fick skäll av andra som jobbade med hästarna. (Nu har ju jag varit på flera sjukhus så jag pratar generellt och inte om något specifikt sjukhus). Antingen höll man termometern på fel sätt, eller så drog man upp medicinen på fel sätt, man gjorde fel med bandage etc, o folk sa alltid olika! Har man en gång blivit tillrättavisad så gör man inte så igen, men då är det ganska underhållande att se att flera saker som folk hemma sagt till mig att jag absolut inte får göra, görs här, på ett av världens främsta hästsjukhus, och det går hur bra som helst. Att komma in i hästveterinärbranschen kan vara ganska tuff när man är ny eftersom det finns mycket tyckande, därför tycker jag det är extra kul o se att man verkligen kan göra på flera olika sätt.

Nedan ska jag lista ett urval av saker såsom görs annorlunda här jämfört med hemma:

- I Sverige om hästar behöver penicillin så sprutas de av tradition i halsmuskeln. Här sprutas alla hästar istället i rumpan eftersom de hävdar att det är mindre risk för att de tex ska få en böld. Jag har själv gjort det på en del hästar hemma men veterinärer har då sagt åt mig att det är farligt för man kan bli sparkad och att det är sämre om de får en böld/svullnad i rumpan istället för på halsen eftersom de då kan bli halta etc.
På sjukhus i Sverige så ger man ofta hästarna penicillin i blodet för att slippa sticka i muskeln och minska risk för penicillinchock, men här ger de alla i rumpmuskeln för att det är billigare o funkar så bra enligt dem. Sparkrisken tycker de är minimal för man står liksom på sidan av hästen, nära kroppen, och klappar den några gånger på rumpan, och på typ fjärde hårda klappen så kommer nålen. Har inte varit några problem alls på de som jag sett.

- Fenylbutazon (butta) är överlägset det man använder mest för smärtlindring här, medan vi i Sverige använder mer Finadyne och ffa Metacam. Man ger butta mer eller mindre för allt. Vi verkar mkt mer rädda för magproblem i Sverige än vad de är här, och dessutom har de butta på injektionsform medan vi måste ge det via munnen och det är svårt att få vissa hästar att äta det.

- Det vanligaste kramplösande medlet som vi använder på kolik (vetalgin) används inte alls. De använder istället en mer kortverkande medicin som snabbt slappar av tarmen vilket gör att det också blir enklare och säkrare att rektalisera. Denna medicin kallas för Buscopan. Den används också i Sverige mer och mer, men mer för att slappa av tarm vid rektalisering, inte som kramplösande. De ger dessutom mycket högre dos här. Utöver detta så ger man även mediciner som gör att tarmen börjar att röra på sig igen. Det har jag lärt mig är farligt, för att tarmen kan spricka då om det är stopp någonstans. Men den risken anser man som väldigt liten eftersom man noga övervakar hästarna och ser till att ge medicinen till rätt patienter eftersom den är så bra där. Smärtlindring för kolikhästarna blir sedan fenylbutazon. Det har jag hemma lärt mig att man absolut INTE ska ge en kolikhäst eftersom det kan maskera eventuella symptom på försämring. Har ni någon gång haft en veterinär i Sverige som gett er häst butta? Tror inte det va. Berätta gärna isåfall. Intressant!

- Kolikhästarna i Sverige som kommer in på sjukhus sätts "nästan alltid" på dropp om de är lite uttorkade. Här gör man inte det i första taget utan sondar (häller ner vätska i magsäcken via slang i näsan) istället i dem vätska flera ggr per dag med elektrolyter, näringsämnen och ibland aminosyror (såklart inte om det är stopp i magsäcken, men annars). De verkar som att de använder mer sondning jämfört med oss. Dessutom så är det sköterskorna som sondar och inte veterinären. Efter operation får de ofta också så kallad parenteral nutrition: dropp med glukos, aminosyror och näringsämnen.

- Alla kolikhästar som kommer in får sin mage ultraljudad från utsidan efter att de blivit rektaliserade. Det är egentligen inte så avancerade saker man kollar på. Man kan snabbt få en uppfattning om organens placering, om det finns vätska i buken, om tarmväggen är förtjockad, om tunntarmar är gasfyllda etc etc. Detta är något jag alltid trott är svårt men efter att nu ha sett en del så inser jag att det är något jag själv kan göra och kommer börja göra. Medicinspecialisterna på Strömsholm, ffa de från utlandet, brukade alltid göra det när jag jobbade där som sköterska så visst görs det i Sverige också men kanske inte i samma utsträckning? Det verkar vara standard här, o alla veterinärer gör det och kan det. Men varför ska man då göra det undrar ni?

När man får en en akut dålig kolikhäst till ett sjukhus så handlar mycket om att avgöra huruvida hästen har en kolikdiagnos som kan lösa sig av sig själv med medicinsk behandling eller om hästen behöver operation. Genom att använda ultraljud som komplement så kan man alltså få värdefull information som kan underlätta besluten. Man vill ju så snabbt som möjligt operera en häst som behöver operation men man vill inte operera på en häst som hade kunnat klara sig enbart med mediciner.

- Fånghästar får ofta speciella skor på sig för att avlasta tån, så kallade "imprints". Det finns färdiga såna skor eller annars gör man dem med en speciell lera. Vi tenderar ju att istället ta av skorna i Sverige, i alla fall efter akutfasen. Här använder de också ice-boots mycket på hästar som har fångkänning eller har väldigt ont. Fånghästar medicineras ibland också med plegicil utöver butta eftersom denna drog dilaterar/vidgar kärl. Eftersom hoven är så kärlfylld och mycket blod strömmar igenom där så vill man "lätta på trycket" och använder därför detta på vissa fall. Nedan en bild på imprints som flyttar belastningen till hälen och avlastar tån. Detta var en fånghäst som jag hjälpte till med häromdagen. Under tejpen fäster man en typ "lera" som stelnar och kilar upp trakten så att hästen står på den istället för på tån:

- Dessutom använder man en mycket manukkahonung på infekterade sår. Kommer ni ihåg att jag skrivit om det förut? Medicinsk honung som är antibakteriell från Nya Zeeland.

That was it for today! Cheers