Snöstyltor

Snöstyltor, jag tror inte de behöver någon introduktion. Alla hästmänniskor där ute vet precis vad jag pratar om. Den här konstiga vintern har givit oss ett konstant bekymmer över isiga snöklumpar i hovarna som gjort att hästarna knappt kunnat gå. Jag har funderat på om det varit något speciellt med underlaget i år, eller om jag bara förträngt hur stort problemet med snöstyltor faktiskt blir. När snön kom här hos oss tänkte jag "så länge det håller sig till minusgrader är det lugnt". Så var inte fallet. Vi har ridit i -2, -8 och -12 det har inte varit någon som helst skillnad och snöstyltorna har gjort oss sällskap, mer eller mindre, på varje ridpass. Vilket har varit ett stort problem.

Våra hästar har inte haft snösulor den här vintern då vi hann sko dem innan snön kom och det var blött under snön i hagen, så även de hästar med sulor fick isklumpar. Eftersom de inte haft sulor har jag försökt hitta på andra allternativ för att ändå kunna rida ut i de vackra, snötäckta omgivningarna. Jag har frågat andra islandshästmänniskor om råd och fick rådet "pensla hovfett i hovarna". Jag testade detta nästa dag men fick hoppa av och slå ur styltor 4 gånger under passet på ridbanan. Googlade och fick upp ett DIY (do it yourself) "recept" på snösulor som man satte i hovarna innan man red iväg. Testade detta, och på Saedís funkade det riktigt bra, på Spóla blev resultatet tyvärr inte lika bra men betydligt bättre än allt annat vi testat.

Det allra vanligaste svaret jag fått på min fråga om hur man undviker snöstyltor har dock varit "ökad tölt så försvinner de", eller "högre tempo så släpper de", och andra formuleringar med samma innebörd. "Jag känner en riktig islänning, han säger att om man får snöstyltor rider man för långsamt" såg jag här om dagen i ett forum när en tjej ställt samma fråga.

Dessa svar fick mig att fundera... Hur gjorde vi, när jag befann mig i den "vanliga" hästvärlden, med snöstyltor? För ingen av de hästar jag ridit tidigare har haft snösulor. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit ute på en tur där vi noterat snöstyltor och sagt, eller hört någon säga; "Oj, vilka styltor, det är nog bäst att vi tar lite ökad trav eller en galopp här på åkern". Utan det har snarare varit att vi suttit av och slagit ur styltorna för att sedan skritta hemåt och insett oss besegrade av snön. Är det jag som bara ridit med människor lika övernojjiga som jag? Eller, är filosofin om snöstyltor helt olika i den "vanliga" hästvärlden och i isisvärlden? 

Jag har fortfarande inget riktigt bra recept på "hur man slipper snöstyltor" som alltid funkar, men det som funkat absolut bäst under åren för min del var när jag tog av skorna på min ponny de två sista åren jag hade honom så han fick gå barfota under den snöiga delen av året. Funkade prima så länge det var snö, funkade riktigt dåligt när det var is eftersom jag inte kunde brodda. Både jag och hästarna älskar att galoppera på snöiga fält i strålande sol och tycker det är riktigt trist att behöva avbryta tur efter tur för att de stapplar fram på styltor. Nu verkar det som att snön är på väg bort, och jag hoppas den skyndar sig så jag slipper snöproblem och får vår istället. Men, om så inte är fallet, vad är era bästa tips för att undvika snöstyltor?? Jag börjar bli smått desperat, så jag hoppas på massor av tips!