22 januari 2015, 22:43

Solen skiner inte alltid på hippologbloggen

Nu är jag äntligen tillbaka och känner mig som mig själv igen!

Debutera Msv med en några dagars feber i kroppen var inget att leka med. Men det var bara att bita ihop och ge järnet ändå. Och jaa... Jag kan väl säga att tävlingsmänniskan i mig är lite besviken. Ja, så är ju den bittra sanningen. Det är inte guld och gröna skogar i ridning, det skall gudarna veta!

Jag är absolut inte besviken på min häst. Det skulle jag aldrig vara! Han är fantastisk min lilla Flammentanz. Vi gjorde en jättebra debut men fick en stor miss på den första förvända galoppen. Ett förargligt omslag som drog ner vår procent rejält. Jag tar på mig det, då Flammans specialitet är förvänd galopp och han har aldrig slagit om med mig innan. Så jag var nog lite spänd och gav fel signal och känslig som han är trodde han att jag ville byta... Jaja! Thats life!

Nu har det värsta av tävlingsmänniskan gått och lagt sig så nu kan jag se tillbaka och se vad som var bra och vad det behövs jobbas med för att vi ska bli bättre! Har lagt upp en plan med vår tränare Camilla som peppat mig. Så nu är det hårdträning för henne och Marianne innan nästa tävling som går av stapeln 18 februari. Gör om gör rätt!

Mina klasskamrater var däremot superduktiga! Och vissa fick 1 av 2 kval som behövs för Msv B! Även H3 var grymma och tog hem båda andra och tredje platsen. Heja hippologprogrammet!

Sen till en ny liten besvikelse igen. Idag hoppade jag Kotten för första gången! Det var då ingen besvikelse kan jag lova utan det var precis så roligt som jag trodde det skulle vara. Den hästen är så min stil! Kvick, het och orädd. Jag har ju missat hela hoppveckan pga av sjukdom så vår hopptränare Daniel var snäll och lät mig rida med när han skulle hoppa en av sina hästar idag. Han var, till min fördel, lite försenad så istället fick jag en one on one med Jens tills han kom. Älskar våra dagar här på Strömsholm! Inte varje dag man ensam trimmas av både Jens och Daniel samtidigt.


Fokus på lydnad och "ett galoppsprång till!"



Fina Kotten!

Varför detta nu blev en besvikelse är för att det var den första träningen med Kotten men också den sista... Han skall gå upp och gå med treorna under våren så jag kommer inte få ha honom kvar.

Känns lite i hjärtat då jag tror vi hade kunnat bli ett bra team han och jag. Ni vet ju hur mycket jag sett framemot att ha honom. Men så är det ju denna branschen så det är bara att lära sig.

Så det skiner inte alltid i hippologbloggen. Det är inte alltid rakt mot toppen. Det är blod, svett, tårar och besvikelser. Men hur många gånger vi än dunsar i backen så reser vi oss upp och sitter upp igen på nya utmaningar. Det är såna personer vi är, vi hästmänniskor!

ANNONS: