Sommarens finaste minne

Regnet silar ner utanför fönstret. Hösten och kylan är här. Något ingen har kunnat undgå.

Den trista, regniga och grå årstiden är min sämsta tid på året. Jag blir lätt lite nedstämd, omotiverad och allmänt höstdeppig. Men när jag känner att de negativa tankarna börjar komma ikapp en försöker jag istället minnas tillbaka på vad jag gjorde i somras. För det var en av de mest fantastiska saker jag någonsin har varit med om.

För att göra en lång historia kort styrde vi den 10 juni bilen mot Europas sydligare breddgrader. Spanien för att vara mer exakt. 27 timmar senare landade vi på hotellet längs Costa Brava kusten där vi spenderade två härliga veckor med sol, bad och resor till min favoritstad Barcelona bl.a.

Midsommardagen kom och det var dags för hemfärd. Efter frukosten packade vi in våra väskor i bilen för att börja den långa resan hem. Fjorton dagar hade vi varit ute på vift i Europa och det skulle dröja minst ett dygn innan vi landade i Sverige igen. Trots att man kände hur längtan efter lilla Alingsås ökade för varje mil vi närmade oss svängde vi ändå åt öst istället för väst vid Narbonne. Femtio minuter senare åkte vi äntligen in i Camargues berömda naturreservat. Det var en varm dag. Temperaturen låg runt trettiotre grader när klockan inte ens hade slagit elva.

Med kameran i högsta hugg åkte vi långsamt förbi ängar och våtmarker. Efter några mil fick vi äntligen syn på de första, vita hästarna. Camarguehästarna.

När vi hade skådat de vackra djuren satte vi oss i bilen igen för att åka vidare på den smala vägen. Man hade kunnat tro att vi var nöjda här men nej, vi ville komma närmare. Helt plötsligt stannade pappa bilen och pekade. Där var dem. En bäck, kanske 70 centimeter bred, skiljde oss åt från dessa fantastiska djur. Deras snälla ögon tittade på oss innan de betade vidare. Några stod nere vid bäcken för att dricka av det svalkande vattnet. Jag knäppte ett gäng med bilder för att föreviga denna stund. Även om jag alltid kommer att ha den kvar på näthinnan.

En midsommar jag aldrig kommer att glömma. En midsommar som slår allt vad Smögen-Kungshamn-Grebbestad heter. Det var så vackert att se dem beta på de oändliga markerna, dricka ur bäckar och bara leva det härliga liv de gör. Jag kände ett lugn som jag annars sällan känner. Kanske för att jag vet att det är så här bra mina fina ponnyer har det nu på de evigt gröna ängarna.