Tänk om man gav sig själv hästens uppmärksamhet

God morgon!

Här i Gottröra är det tisdag, snön åker i sidled och under det lilla som stannar på marken finns ett tjockt och envist istäcke. Jag hatar is. Vi är många som hatar is. I går ramlade jag, trots broddar, men det var inte värst på dagen. Det värsta var vid lunchtid när jag bet av en tand. Poff så saknades halva. Fick skynda att hitta en tid och otroligt turligt nog kunde min tandläkare hjälpa mig. Nu är den som "ny" igen och alla glada!

Men... Redan på morgonen pratade jag och en kompis om detta. Hur vi är otroligt noggranna med våra hästar och inte alls lika noga med oss själva. Våra hästar träffar regelbundet hovslagare, och då snackar vi ju slaviskt regelbundet (som sig bör!), de har årlig tandkontroll och vi tar värdet på hösilaget innan vi räknar ut foderstater i högervarv. Deras motion är noggrant planerad och både kortsiktiga planer gjorda, precis som långsiktiga. 

Hur är det med oss själva då?

I dag kan jag notera att jag har ont i låret (sträckning från halkan i lördags), rygg (flyttat åt en kompis i söndags) och munnen (öm efter gårdagens tandläkarbesök). Foderstatens bas ligger morgon och lunch med Nocco följt av en lagad middag från min man. Ibland kan det gå fram till klockan 15 innan jag inser att jag inte ätit något... Följt av att jag då hetsäter mackor innan det är dags för middag. 

Kosthållningen är otroligt bra!

Förra veckan åkte jag "spontant" till optikern. Med spontant menar jag att efter tre års tjatande tog jag mig dit. Min man har gett min nya glasögon i present varje jul och födelsedag i tre år...
I 1 1/2 år har jag sett lite lättare galen ut. Glasögonen hade tappat en skruv och blivit ihop monterade här ute i garaget. Jag såg alltså hela tiden sne ut eftersom de vägrade hänga rakt. 
Optikern var inte imponerad. Per och vänner jublade när jag skickade bilder på nya glasögonen.

Men jag har lixom "inte haft tid"...

Jisses, jag hör hur det låter. Och när vi ändå är inne på det spåret så kan jag konstatera att hästarna i stallet går till frisören oftare än en själv också. 

Så! Nu räcker det. Ni fattar vart jag är på väg och jag hoppas inte (men tror ändå) att ni känner igen er?

Snälla säg att jag inte är ensam, då kommer jag skämmas!

Jag väger upp mitt inlägg om hur dåligt jag tar hand om mig själv, men en bild när både glasögonen var raka, håret borstat och mascaran på ögonfransarna. ;-)

Min älskade Rose Bay vacker som alltid!



Ha en underbar dag!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram (följ mig gärna där!)