Tävlingsdebuten som slutade ganska bra

Jag måste säga att vi rider väldigt fina och välutbildade hästar under hippologutbilningen. Alla hästar i utbildningen har fina kvalitéer som ger oss de bästa förutsättningarna att utvecklas som ryttare.

När det sen börjar gå ganska bra på lektion vill man ju passa på att visa upp det för andra. Så när chansen att få åka ut och tävla kommer, då tar man den.

Sagt och gjort, jag anmälde mig och Dolce till den enda tävlingen som fanns i närheten - en lokal tävling i Hallstahammar, vilket kändes alldeles lagom. Dolce är lite som en duracell-kanin, så det fick bli två klasser (med förhoppningen att han skulle rasta av sig lite i den första klassen) - en LB1 och en LA1.

Dagen innan tävlingsdagen passade jag på att rida i Gula ridhuset som är lite mindre. Det passet vill jag helst bara glömma. Ingenting funkade och det var precis som att vi hamnat på ruta ett igen - fast ännu värre. Jag övervägde den kvällen och även morgonen därpå om det verkligen var så klokt att åka på tävling när det gick så dåligt att rida.

På grund av ombyggnation på Hallsta RK var framridningsmöjligheterna begränsade, så jag valde att jogga fram hemma på Strömsholm innan det var dags att lasta och åka iväg. Nu kändes det betydligt bättre än vad det gjorde dagen innan och det var med en god känsla jag satt av.

Foto: Andreas Olsson

När vi kom fram till tävlingsplatsen kunde vi gå och visa våra vaccinationsintyg och sedan lasta ur i lugn och ro. Jag tror tyvärr att Hallstahammars kommun hade de kallaste vindarna i världshistorien i söndags - något jag vill klaga på. Ett stort plus var istället värmen inne i ridhuset, som uppskattades av både tävlande och publik.

Väl inne på framridningen var Dolce som en bomb och jag hann knappt lägga till skänkeln innan han for iväg i en rodeobockserie. På något sätt lyckades jag tillslut få honom att sluta, men det tog sin lilla stund. Han var dock fortfarande som en bomb när det sedan blev vår tur att gå in på banan. Man kan säga att jag red hela första programmet utan att våga lägga till benen med risk för att han skulle bocka iväg igen. Trots en inte så fantastisk känsla efteråt, räckte det otroligt nog till en förstaplacering!

Vet inte om det är jag eller Dolce som njuter mest av ärevarvet. Foto: Andreas Olsson

Inför den andra klassen kändes Dolce lite mer avspänd, så han fick nog ur sig det värsta i (och innan) den första klassen. Till den andra klassen satte jag ganska mycket tryck i honom - kanske lite väl mycket för att det skulle vara ridbart. Det resulterade i taktinslag i första mellantraven och en galoppfattning i första skänkelvikningen. Tur då att man kan inse sitt misstag i tid (eller egentligen alldeles för sent) och göra något åt det, för sen blev det ändå ganska bra. Jag är mest nöjd med galoppdelen som gick väldigt bra. Galoppen har vi jobbat väldigt mycket med. Att det sedan räckte till en andraplacering gjorde inte saken sämre direkt.

Helt klart bra utdelning på min och Dolces tävlingsdebut. Extra roligt att första-, andra- och tredjeplaceringen i LA:n gick till hippologer åk2!

/Christoffer