The outcome of the svennehelg

Man borde egentligen vara utvilad på måndagar, men istället så känner jag mig som ett utskitet lingon. Jag gäspar oavbrutet och är redan inne på min femte kopp kaffe idag. Trots att jag har lämnat huset tidigt alla dagar i helgen så har jag inte varit hemma före 22 en enda kväll.

I lördags var vi med goda vänner till oss när de tittade på en häst i utkanten av Kristianstad. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag hoppas, och tror, att Lilleman kommer att få en ny, men betydligt äldre, kompis i stallet. Vår unga pojkspoling kan verkligen behöva en rejäl och manlig förebild, och pållen vi tittade på är väldigt mycket man, sitt något fjantiga smeknamn till trots.

Det var en trevlig tur på alla sätt men klockan sprang iväg innan vi var tillbaka hemma. Problemet med det var ju att vi skulle upp tidigt på söndag eftersom vi skulle hjälpa till på en dressyrtävling på Alingsås. Anna skrev protokoll i 10 timmar i sträck medan jag satt och lekte speaker och matade in resultat i datorn.

Bortsett från att en del häst- och människonamn är helt omöjliga att uttala utan att tungan skall hamna i totalt fel mun så gick det väl ganska bra. Utsikten från domartornet var bra och sällskapet trevligt. Jag kommer däremot aldrig att lära mig att uppskatta 38 exakt likadana LB:2 program i rad. Det blir liksom för mycket.

Fast det var kanske bara 36 exakt likadana program, för om jag minns rätt så red två ekipage fel väg, så de avvek ändå lite från de 36 övriga... Inför kommande hästhelger så skall jag komma ihåg att boka in minst två timmar icke hästtid på helgen.

Note to self: You are allowed to have one horse free hour per day whlie still being awake. Use it!