16 maj 2013, 08:34

"The surgery was a success but the patient died"


Hej hallå! Izabella här.


Nu går jag den sista kursen på SLU innan sommaren, och den sista på själva SLU. Jag kommer fortsätta med mitt examensarbete på distans under sommaren och hösten samtidigt som jag jobbar men jag har alltså ingen mer kurs med lektioner på universitetet.


Den sista kursen är en valbar kurs i kirurgi. Tanken är att jag ska få lite fördjupade kunskaper inom detta område och jag har en hel del lärorika övningar att se fram emot. Bland annat ska vi träna en hel del på att sy och sticka leder på kadaver. Sen ska vi även ha en narkos övning på hund och en grisoperation. En av mina favoritlärare undervisar mycket i denna kurs, det är den danska kirurgi-professorn Pia. Pia är en lärare som man märker verkligen tycker det är kul att undervisa. Man känner sig alltid välkommen som student och man märker att hon verkligen VILL att vi ska lära oss och göra rätt. Det känns som at Pia kan svara på allt, det spelar ingen roll vad man frågar. Kommer jag att bli så om 30 år? Jag hoppas hoppas!;) Eftersom Pia opererat mycket hästar så pratar hon mest häst-kirurgi. Den vinklingen gillar jag och mina öron är spetsade o jag begrundar varje ord hon säger!


Häromdagen hade vi en inledande föreläsning med Pia, hon började med att visa oss påståendet "The Surgery was a success but the patient died". Vi kom fram till att en bra kirurg inte resonerar såhär, eftersom operationen inte kan vara lyckad om patienten dog, det spelar ingen roll om det man opererade "gick bra".


Vi fick en historisk aspekt på hästkirurgi vilket var mycket intressant. Visste ni t.ex. att:


  • Hovslagare i forntiden var de första häst-kirurgerna och de var de som opererade mest.


  • Att söva hästar på gas började på 1960-talet. Plötsligt började hästar att "överleva";) Innan dess hade hästarna en mask på sig med en svamp doppad i eter, längst fram vid mulen. Man band ihop benen på hästen och typ 10 personer var inblandade.


  • Strax före 1980 kom de fantastiska A2-agonisterna som man kan sedera hästen med. Ni har förmodligen varit med någon gång när veterinären ger hästen lugnanade medel. Domosedan eller Cepesedan är just denna typ av läkemedel. Innan 80-talet hade man alltså inte tillgång till dessa droger på häst. Tänk vad "lätt" det är att jobba som hästveterinär idag, med avseende på den aspekten, jämfört med innan man kunde sedera. Jag kan inte förstå hur "farligt" det måste ha varit att jobba på osederade hästar innan dessa "magical drugs" kom ut på marknaden. Pia beskrev det som "en dröm" för praktiserande hästveterinärer när de helt plötsligt slapp bli sparkade och utsättas för fara typ varje dag på jobbet.


  • Strax innan så kom även lokalbedövning ut på marknaden och med nya droger och möjligheter började man utföra bukkirurgi på kolikhästar. Kan ni tänka er att man som hästägare på 70-talet inte hade den möjligheten. Ni som inte bor nära ett större hästsjukhus har fortfarande inte möjlighet att buköppna en kolikhäst, men många i Sverige har idag den möjligheten.




Avslutar med att ge er lite statistik på vad svenska hästar idag dör av. P.g.a. att nästan alla hästar i Sverige är försäkrade så har vi tydligen världens bästa "record" på olika sjukdomar. Det är tydligen unikt jämfört med andra länder. Och med dör menar jag oavsett hur hästen dött, detta inkluderar avlivning:



1. Muskel och skeletala problem (rörelseapparaten) 57%

2. Respiratoriska problem/luftvägsproblem 8-9%

3. Problem med mage-tarm ( inkluderar kolik) 5-6%%

4. Olyckor 3-9%




Mer än hälften av Sveriges hästar "dör" alltså pga skador i rörelseapparaten. Betyder det att vi driver dem för hårt eller är hästarna "svaga"?  Ganska dystra siffror tycker jag...




Efter den intensiva tränings och tävlingveckan så har Vovva en rehab-vila vecka. Han skrittades måndag och tisdag. Igår longerades han 20 min med pessoa-lounge. När man haft hästen i en hög tävlingsform och maxat den anser jag att det är oerhört viktigt att hästen dels får vara utan ryttare för att vila ryggen (varva ridning med tömkörning/longering), och sen är det viktigt att hästen får sträcka ut överlinjen och ryggen i en lägre form. Är man duktig på att tömköra är detta ett jättebra alternativ. För mig fungerar pessoa-loungen perfekt eftersom den hjälper mig att få hans bakben aktiverade. När hästen har "vila" behöver den inte stå still. Att stå helt still är inte bra. Hästen behöver röra sig, skritta/jogga och göra något annat som gör att belastningen hamnar på andra ställen, jämfört med när du rider och tränar hårt.




Igår kväll fick Vovva även akupunktur-behandling av duktiga Susanne. Ser ni nålarna nedan? Akupunktur får han i förebyggande syfte ibland efter hård träning, Jag märker ganska snabbt på hans muskler i ryggen när jag tränat mer och ridit mer "samling". Musklerna blir lite stramare och "krampiga". Det gäller att känna igen när detta kommer så att man kan lägga in t.ex. longering med pessoa-lounge eller tömkörning. Om jag inte skulle underhålla hans rygg med varierad träning så skulle han förmodligen bli en häst med ryggont.



Man ska inte glömma att ryggproblem på häst i princip är obefintligt på hästar som inte rids. Vi själva skapar problem och därför måste vi  veta hur vi ska undvika dem och jobba förebyggande...




Vovva blir väldigt trött av akupunktur. Han verkar tycka det är skönt. I flera studier på häst har man kunnat mäta en stegring av endorfiner i hästens blod efter akupunkturbehandling. Endorfiner är enkelt förklarad ett kroppseget "välmående-hormon" som bland annat lindrar smärta, men även påverkar vårt välbefinnande. Men vetenskapen är fortfarande inte helt överens om vilka effekter akupunktur har på hästens kropp, därför klassas det som alternativ behandling och vi får inte lära oss detta i skolan.



En häst som står och skrapar på stallgången ställer sig efter 5 min såhär och halvsover (vilket han aldrig annars gör). Är det endorfin-frisättningen som gör detta, åh vad jag skulle vilja veta!



Hej svejs/I

ANNONS: