Till Norrland jag far

Jag reser norrut. Det har jag gjort i mer än fyra timmar redan. Om ytterligare knappt fyra timmar är jag framme i Sundsvall som är målet för min resa idag. Ikväll skall jag köra stand-up på Sundsvalls ridklubb. Tåget jag färdas i är en sådan där modern skapelse med två våningar. Jag är glad för att Norrland är glesbefolkat så SJ har plats för stora, mjuka svängar.

Jag är nervös och taggad inför kvällen. Att köra stand up är min "tävling", min adrenalinkick, och om man ser på det hela på ett nyktert sätt, så är stand-up lika idiotiskt att ge sig på som att starta i terrängmomentet i en fälttävlan. Det är väldigt svårt, har jag lärt mig, att försöka gömma sig bakom en mikrofon.

Det är nog kicken som gör att jag älskar stand-up. När man sätter den där punsh-linen som man så noga har filat och övat på. Det svåra med stand-up är att det skall verka spontant men måste vara oerhört inövat. Minsta fel innebär en förlorad poäng. Ju mer jag tänker på det, ju mer liknar stand-up en hästtävling.

Eftersom så många har undrat så vill jag säga att var det nu i veckan som Hippson lade upp bloggen på Bloggportalen. Eftersom de mäter besökare per timme under de senaste sju dagarna så dröjer det till tisdag-onsdag nästa vecka innan siffrorna visar "rätt". Jag är dock redan förundrad över hur många ni är kära läsare!

På tal om "kära läsare". Reaktionerna de senaste dagarna från er på mitt inlägg om "Hästkunskap för sportjournalister" har varit fullständigt översvallande. Jag älskar er! Aldrig någonsin förr har fler än 1000 personer gillat något av mina inlägg, ännu mindre inom loppet av ett dygn. Jag är inte heller dummare än att jag förstår vilken typ av inlägg och texter som ni allra helst vill ha från mig, och jag lovar att skriva många fler sådana i framtiden.

Nu skall jag ägna mig åt mina texter igen. Laleh sjunger i mina öron. Det kommer att gå bra ikväll. Jag tror på mig själv, och jag tror på mina texter. Det är inte så speciellt svårt att tro på dem efter den senaste veckan. Tack för att ni finns, utan er så finns inte Havrepappa heller. Tack!