Träning inför fölbedömning

Hej!

Nu har jag bestämt mig för att visa Frans på fölbedömning i slutet av augusti! Han kommer att vara nästan tre månader vid visningstillfället och jag hoppas att han är till sin fördel då, men jag ser det mest som bra miljöträning och en "kul grej" så får det bli ett plus om han får fina poäng. Jag har fortfarande inte sett så mycket mer än räser-galopp och slötrav, men jag tycker ändå att han har helt okej gångarter i uppförsbacke av det lilla som jag lyckats se (det finns några korta klipp på instagram för den som är intresserad, följ oss gärna där: flowequestrian ).

Vi har tränat lite light på ridbanan, mest för att hitta ett travtempo för Loppan som får Frans att visa sin allra bästa trav. Lättare sagt än gjort, jag tyckte att jag sprang jättefort men på filmen ser det ut som att vi är ute på lugna söndagsjoggen. Haha, att visa hästar vid hand är verkligen en konst i sig... Dessutom är Frans mer nyfiken på allting annat än att följa Loppan, så medan vi travar på så står han och drömmer sig bort i något hörn för att sedan vakna upp och rejsa i full galopp bort till oss igen - och så börjar han om i ett nytt hörn. Om det fanns en bedömningspunkt på acceleration från stillastående till fullt ös så skulle han i alla fall få en 10:a.



Loppan blev eld och lågor när tränset åkte på! Äntligen skulle hon få göra något annat än att gå och skrota i hagen liksom. Hon är alltid väldigt enkel och lydig att springa med, men hade inte riktigt tålamod att stå stilla i uppställningen. Till hennes försvar var det en del jobbiga bromsar på ridbanan och dessutom var det första gången på år och dar som vi gjorde något annat än att typ gå ner i grimma till hagen, så det blir säkert bättre om ett par gånger. När vi lösgalopperade dem blev hon tokig av glädje och studsade upp och ner som en boll, Frans hade nästan svårt att hänga med i hennes tempo.

Jag har också passat på att kratsa hovarna på Frans varje gång han har stått inne de senaste dagarna. Vi övade ju lite på det i början, men i och med hans navelinfektion var det ju så mycket annat fix så att lyfta hovarna hamnade lite i sista hand. Sedan kom ju hovslagaren och Frans skötte sig utmärkt trots utebliven träning och efter det har vi faktiskt inte övat så mycket heller. Han är ju dock bara för fantastisk, för trots att vi knappt tränat så bara lyfter han upp varenda hov och står blickstilla tills jag sätter ner den igen. Man blir bortskämd med en så otroligt okomplicerad fölunge, han gör verkligen allt som man ber honom om. Jag har också passat på att mäta honom på riktigt och han var 125 cm i manken, alltså inte riktigt lika hög som jag hade "höftat" - men ändå!