Träningar i Canada!

Jag skrev i förra inlägget att många skulle ha svårt att gissa rätt på vart jag befinner mig just nu. Jag sitter nämligen på ett flygplan mellan Toronto och Calgary i det gigantiska landet Kanada! Har med mig datorn så jag skulle kunna passa på att blogga när jag har så mycket tid i luften och behöver fördriva tiden. Jag flög från Portugal i söndags och det var en strulig resa. Från Porto mellanlandade jag i Montreal och skulle sedan vidare till Toronto, allt gick smidigt. Det regnade en hel del när vi landade och jag hade två timmar mellan flighterna. Vädret brakade loss totalt en stund senare och jag tror aldrig jag sett så mycket regn och åska. Det var lätt att förstå att jag inte skulle flyga på utsatt tid och det var totalt kaos i terminalen. Jag skulle ha landat runt 18.00 kanadensisk tid, men var framme runt 2 på natten. Tur att min superkraft är att sova! Lyckades få några timmars sömn på flygplatsen och hela sista flighten. Måndag förmiddag stod jag på ridbanan ute hos Cathy och Carlos cirka 30 minuter utanför Toronto. 

Jag fick inbjudan om att komma och hålla träningar i i Ontario och Alberta förra året. Vi har tittat på olika datum och denna vecka var den som passade bäst då min tävlingssäsong är lite lugnare under sommaren. Träningarna har främst riktat sig till de som är intresserade av att ta plats i Kanadas landslag, men även några platser öppna för övriga ekipage. Jag har varit otroligt hedrad att få detta uppdrag och att få åka hela vägen för att hjälpa dessa ekipage är verkligen ett äventyr. Jag visste inte så mycket om ekipagen innan, hade fått en snabb bakgrundscheck från komitten som anordnar dessa träningar. Kanada är ett så stort land så de har vissa problem att få ihop det till tävlingar och träningar. En av deltagarna hade kört 10 timmar för att vara med och rida! Jag har haft två dagars träningar nu och idag flyger jag som sagt till Calgary där jag ska vara tre dagar och instruera. Söndag flyger jag hem mot Portugal och måndag landar jag i Porto. Kommer bli intressant att se hur man fixar sömnen, hittills har det gått alldeles utmärkt, men gissar att när man ska åt andra hållet blir det kämpigare. Från Calgary är det 7 timmars tidsskillnad från Portugal. 

I Toronto var det sju ekipage som deltog och tre av de jobbar för att kvala och komma med till VM 2026 i Spanien. Eftersom det är så långt och dyrt att transportera hästar från Kanada så har ryttarna utanför Europa dispens och får kvala på sina egna hästar och kan sen låna häst till mästerskapet. I reglerna står det att varje land får ha max en kvaltävling per år, men i ett så stort land som Kanada har de till slut fått tillåtelse att anordna tre kval. De har haft en i år där ett ekipage fixade kvalgränsen (minst 62 % i dressyr och teknik och genomförd speed). De kommer ha fler så jag hoppas att fler ekipage lyckas kvala. Skulle de inte få ihop ett helt lag kan de skicka individuella ryttare. Det är en ryttare som har sin egna häst i Portugal och kommer försöka kvala där samt en till ska hyra häst och kommer tävla och rida kval med den. Jag är imponerad över de som satsar och försöker. Det är svårt som det är att få till alla detaljer, sätta kval, ta sig hela vägen till ett VM och sen att rida mästerskap på en lånad häst man inte känner så bra. Det kommer bli en tuff utmaning! Att hitta bra hästar kommer givetvis inte heller vara helt enkelt, även om man börjar kolla runt redan nu kan allt hända, de kan bli sålda inom loppet av ett år och då får man börja om. Det är inte heller många som är villiga på att låna ut sina hästar till en främmande människa och riskera att det blir ett dåligt resultat eller att något händer. Som sagt, många utmaningar de står inför, men det kommer förhoppningsvis lösa sig och bli en dröm som slår in för fyra ryttare. Kanada har aldrig tidigare haft någon som deltagit på mästerskap i working equitation, så det skulle bli historiskt även om en eller två tar sig dit. 

Ryttarna i Ontario gjorde mig väldigt imponerad. Jag visste som sagt inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, men de slog mina förhoppningar med hästlängder! En del saker att korrigera såklart, men mest bygga vidare på det som redan var etablerat och finslipa. Trevlig ridning överlag, temat dessa dagar var ”less is more”, se till att hästarna går av sig själva och förbereda. Ett par portugiser bodde i området och födde upp lusitanos, två stycken som var med. Jättefina hästar som höll hög kvalitet och en av portugiserna red själv på sin egna uppfödning. 

Framförallt är kanadensarna så otroligt trevliga! Alla jag träffat är glada, varma och genuina. Eleverna har varit ödmjuka och öppna, hungriga att lära sig mer. Jag har blivit otroligt bortskämd och de försöker ge mig mat hela tiden. Jag fick ett mejl innan jag åkte där de frågade vad jag gillade för typ av snacks. Det är en ny nivå! Fast jag blir alltid otroligt väl omhändertagen på alla ställen jag är och tränar, kommer snart bli odräglig! 

Kommer försöka blogga mer under veckan, när jag flyger hem kommer jag definitivt ha tid. Är det något speciellt ni skulle vilja att jag tog upp får ni höra av er på astrid_hedman@hotmail.com eller skriva till mig på sociala medier. 

Ha en fin dag! Astrid