Träningsglädje

Gemensamt för alla ryttare är väl  att vi alla har hittat en typ av träning som vi tycker är rolig: ridning. Jag hoppas att alla som rider tycker att det är roligt i alla fall. Våra kroppar är gjorda för att röra på sig och det finns hur många olika slags träningsformer som helst att välja på idag. Att hitta en träningsform som man tycker är så rolig att man inte längre ser det som enbart träning för kroppen utan även som ett måste för själen, för att man ska må bra och känna glädje, är jätteviktigt för att träningen ska bli hållbar. Att göra något man tycker är pest och pina "bara för att man får snygga magrutor" går säkert bra en kortare period, men ett helt liv? Nej. Eller ptja, det går förstås - men man kommer nog inte att må särskilt bra av det. Träning ska ju inte bara vara bra för kroppen, utan även för "knoppen".

Man kan göra träning rolig också. Jag tycker till exempel inte att det är särskilt roligt att springa, men med riktigt bra musik i öronen blir det en helt annan sak. Jag brukar lyssna på "dressyrmusik" och dagdrömma mig bort så att jag efter springturen knappt vet om jag har ridit ett världsmästerskap i dressyr (ja, allt är möjligt i dagdrömmar...) eller varit ute och sprungit. Dessutom tycker jag att ridningen är så rolig och en så viktig del av mitt liv att jag blir motiverad till att springa eftersom jag vet att jag presterar bättre i sadeln ju bättre kondition jag har!

George Sheehan var en amerikansk läkare, författare och löpare som gjorde sin träning till en livsstil han älskade. Här är ett citat från honom som jag tycker är så otroligt bra:

"Exercise that is not play accentuates rather than heals the split between body and spirit. Exercise is drudgery, labor; something done only done for the final result is a waste of time. What, then, should you do? Run only if you must. If running is an imperative that comes from inside you and not from your doctor. Otherwise, heed the inner calling to your own play. Listen if you can to the person you were and are and can be. Then do what you do best and feel best at. Something you would do for nothing. Something that gives you security and self-acceptence and a feeling of completion; even moments when you are fused with your universe and your Creator. There is no better test for play than the desire to be doing it when you die."

 - Sheehan

Det som är så bra med ridning är att det finns massor av olika grenar och inriktningar. Själv vill jag gärna göra lite av varje för att behålla nyfikenheten och glädjen, snöar jag in allt för mycket på ett visst mål kan jag få lite prestationsångest och känna mer press (från mig själv) än glädje.
Vad tycker ni, är det viktigt att träningen känns rolig?