Trist och grått!

Detta är utsikten jag har på kontoret just nu.. Ganska trist, blött och grått!

Jag längtar till sommaren, när solen värmer i ansiktet och hästarna kan beta gräset.

Det har gått några dagar på det nya året nu, närmare bestämt fyra stycken.

Har ni något nyårslöfte? Jag har inte haft något tills jag hittade detta på min kollegas fantastiska blogg = Tryck här!

Det handlar om att man ska våga mer!

Jag är en fegis ibland, men nu ska det bli ändring på det :)

Målen för 2012 blir att:

- våga säga nej

- våga lita på mig själv

- våga kvala till Falsterbo, och hoppa där nere om jag får chansen

- våga lita på andra människor

- våga ta för mig lite mer

- våga vara fräck! Ut med hakan och stå för vad jag tycker och tänker.

- våga ta emot kritik

- våga se saker ur ett annat perspektiv

- våga utvärdera

- våga njuta av framgångar

- våga misslyckas

Den sista är den jag kommer jobba mest med.

Jag är livrädd för att misslyckas, det gör ont i hela kroppen om något går dåligt.

Det hände på en hoppträning, jag tyckte att jag var helt värdelös. Kände att jag inte alls kunde rida och att hästen gjorde allt rätt och jag allt fel.

Till slut gav jag upp och höll tillbaka tårarna så hårt jag bara kunde.

Har ni varit med om en känsla som verkligen värker ända in i magen? Att man blir världens minsta människa som bara vill dra täcket över huvudet!

Hästen fick klappar och skrittas av ute i solen, men mina tårar bara rann..

Efter en stund kom min tränare till mig och frågade vad som var fel, svaret blev "allt" med tårarna rinnandes för kinderna!

Snacka melodramatisk blondin..

Hon skrattade åt mig och sa "Men vänta nu"!

Sen påminde hon mig om att jag faktiskt utvecklats i en hög fart, tidigare kom jag inte ens rätt på hinder, såg inte avstånd och hoppade på låga höjder där jag bara kunde hålla i manen.

Nu rider jag hästen ordentligt, ser avståndet och kommer rätt på hinder. Det har blivit dags att gå över i del två av ridningen och utvecklingen vilket jag inte förstått.

Sedan pratade vi vidare om hur allt går fort och bra nu överlag och att jag gör ett stort fel just nu.

Jag njuter inte av livet, sträcker inte på mig för att vara stolt över mina yrkesmässiga och privata framgångar.

Det tog mig hela den eftermiddagen och kvällen att smälta allt vi pratat om där på ridbanan i december solen.

Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid tanken av att jag har utvecklats som person och ryttare under 2011.

Det är så otroligt viktigt för ens utveckling och självförtroende att man faktiskt reflekterar och känner "fan vad jag är bra"!

Ni vet, vi har pratat om detta tidigare..

Det är helt okej att gråta för att man känner sig värdelös.

Jag, Annelie Lundkvist, 26 år kunde inte få tårarna att sluta rinna för att jag höll handen fel och inte klämde med vaderna över oxern.

Det bjuder jag er på - det står jag för!

Att ha höga krav på sig själv är också helt okej, det är så man utvecklas.

MEN det är inte okej att gasa på i hög fart och faktiskt inte inse hur många bra saker man gjort, hur många mål man uppfyllt.

Kan vi inte börja året med en övning.

Tänk på tre saker som ni gjorde under 2011. Tre saker som ni är stolta över, högt och lågt, yrkesmässigt, privat eller som ryttare!

Har du tänkt på dom?

Nu kommer svordomarna igen, men FAN vad bra du är!

Om du känner dig stolt över de tre sakerna, då kan jag säga att om vi skulle prata ansikte mot ansikte så skulle jag nog hitta nio saker som du kan vara stolt över!

Visst blev det gråa tråkiga vädret lite grönare och soligare när man får ge sig själv beröm.

Nu tar vi an 2012 med kraft och huvudet högt!

/annelie