Tvära kast...

...Ja, så är det när man lever hästliv. Från en av de bästa och härligaste ridturerna i livet i söndags till den lite gråare vardagen. Loppan har nått någon slags ny bottennivå i ridhuset och jag har bollat med några tillförlitliga hästyrkesmänniskor om lite nya grepp. Hon är så otroligt omotiverad och sur så fort jag ställer krav inom fyra väggar, ute går det dock som en dans. Pälsfällning och brunst kan ha ett finger med i spelet, men tror inte det är hela sanningen. Återkommer om planerna med det inom kort!




Rowan har haft en släng kolikkänning! Inget allvarligt (hoppas jag!) men jag är inget fan av kolik eftersom att jag vet hur illa det kan gå. Har dock varit väldigt förskonad från detta genom åren, peppar peppar...Han har inte alls varit illa däran, ingen övertemp eller -puls, inget rullande och ganska pigg & vaken men har haft lite magknip. Nu kom jag precis hem en sväng för att äta så att inte jag också får magknip, men jag har med hjälp av en underbar stallkompis riggat kamera utanför boxen och alla i stallet hjälps åt att hålla koll tills jag åker tillbaks senare ikväll. Vilken otrolig lättnad med så engagerat och kunnigt gäng i stallet - all kärlek till er!

Förutom dessa bekymmer med hästarna har jag det även lite rörigt i huvudet på grund av ett par olika val jag står inför. Bara roliga saker förvisso, men snabba beslut och stora förändringar på gång. Hästrelaterade såklart! Ska berätta mer när jag bestämt mig för hur det blir!

Snurrigt inlägg, men så är det ibland i vardagen!

Vi hörs!