Ur min synvinkel

Vikten av positiv inställning till det vi gör varje dag är otroligt viktig tror jag!

Ridsporten utifrån uppfattas nog ofta/alltid som en dyr och tidskrävande sport. Många tror att man blir fastlåst och inte kan åka på semester, gå på bio eller ha vänner.

Att vi hästfolk luktar, aldrig duschar och bara mockar bajs när vi är i stallet!

Igår började jag fundera på min syn av det hela.

Vi som håller på i stallet vet att hästar tar tid och kostar mycket pengar. Det är inget att sticka under stolen med!

Men man kan välja att stå på billigare eller dyrare stall.
Man behöver inte träna varje vecka för tränare, tävla varje helg osv. Ur min synvinkel så är det klart att det kostar pengar, även den billigaste nivån kostar en slant, men utifrån det kan vi välja till och göra det dyrare.

Från mitt håll så menas dyrare med fullservice, skrittmaskin, finare anläggningar med ridhus och utebanor, stora hagar etc.

De viktigaste sakerna får man inte slarva med såsom försäkring, mat, hovslagare och veterinär. Men en häst mår inte dåligt att bo ute i ett billigare stall som ligger avlägset i skogen med en stor hage utan ridhus, snarare tvärtom?

Självklart tar hästen tid, den förlitar sig på oss gällande mat och hagvistelse.

Men för oss som håller på i stallet så tar den ju egentligen inte tid. Den ger oss en avkopplande upplevelse.
Om jag ser till mig själv så kommer jag ofta ut till stallet med tankarna kvar på jobbet.

Skulle jag stanna hemma en kväll så blir det automatiskt att jag kanske kollar mailen, funderar lite på nästa dags agenda och bara måste kolla ett dokument..

I stallet släpper jag alla tankar, mockning är den bästa terapin!

Människorna i stallet har ingen vetskap om vad jag gör på dagarna, tror inte ens de vet vart jag jobbar. Detta blir helt oväsentligt, vi har ju så mycket annat att prata om ändå!

Här får vi prata om hästarna, precis som man gjorde när man var liten.
Det kan teoriseras och problemlösas mitt i stallgången om olika hästars beteende.

När den sociala biten i stallet är avklarad som betyder att man mockat och gjort i ordning fodret så skall hästen ridas.

Nu kommer vi till den bästa biten för oss hästmänniskor! Om några tankar mot förmodan skulle vara någon annanstans så släpper dessa nu.
Fokuseringen på ridningen blir total, kroppen tränas och efter ett ridpass så skapar ju kroppen endorfiner, sk glädjehormoner.

Då börjar den sista delen av stallbesöket.

Nu är jag tillbaka på en bra nivå!
Dagens utmaningar är bearbetade i huvudet och bortblåsta, kroppen har fått en uppladdning av ny energi och nu är det dags att bara njuta och ta hand om sin kompis. Ryktningen blir en perfekt avrundning innan magen kurrar och jag inser att klockan är ofta runt 21.

Om inte min häst tog denna tid av mig så skulle jag inte kunna fokusera lika bra varje dag på jobbet, jag skulle troligtvis bara gå hem och titta på tv för att sen äta middag och somna. Jag skulle med andra ord inte röra på mig alls..
Hon är min uppladdning, den delen på dagen som jag ser fram emot nästan varje eftermiddag, den mulen jag ser fram emot att klappa när jag kommer till stallet.
Kort och gott den hästen som jag behöver för att hinna och orka med allt annat som ska utföras i det vardagliga livet.

Även om inte varje ridpass går precis som man vill, eller tävlingsresultaten kanske inte alltid blir dom bästa, så är det väl ovanstående som gör att vi håller på? Att varje dag få göra något som vi tycker är kul?

/annelie